Jag borde inte...

...skratta. Men det gick liksom inte att låta bli.
Jag och Gubben tog en tur till Alingsås för att hälsa på min mormor (och mamma naturligtvis, som är där för att hålla henne sällskap)" Jättelängesen" jag var där senast, blir liksom aldrig av. Man tänker, nästa vecka så åker jag...och så går veckorna.
Men nu kom vi alltså äntligen iväg!

Insåg snabbt var min lilla, (mycket lilla, i princip obefintliga) förmåga att överdriva saker kommer ifrån....mormor...
Hon börjar bli till åren, född 1921 så jag får det till 92, snart 93 (tror jag, matte är inte min grej).
Men när mormor nämnde sin ålder så var hon nästan hundra. Eller i varjefall 98 enligt henne själv.
Och även min tjurskalliga envishet har jag nog från henne, fanns inga argument i världen som kunde få henne yngre. Är väl mer spännande att vara "nästan 100 än 90+...
Fast det är fantastiskt, oavsett ålder så är hon otroligt frisk och kry (inte om du frågar henne i och försig eftersom hypokondri är en sak som hon nog lider av)
Glömmer aldrig när AIDS dök upp, och hon var övertygad om att hon blivit smittad. Hon hade ju gått på en offentlig toalett en gång.....

Vi kom lite "oanmält" mamma visste vi skulle komma, men mormor fick reda på det en stund innan, annars så ska det lagas middag och städas och... ja vad man nu gör när det kommer "finbesök"...
Men trots det så hade hon lyckats skramla fram ett litet julbord.
Vi hade med oss tårta, blommor och choklad.

Tårtan ja...
Mormor är ganska klar i knoppen, men "lätt vimsig" (ännu ett drag jag verkar ha från henne)
Så hur många turer tårtspaden tog innan den hamnade på bordet, det vete gudarna. Och när jag sedan lite diskret (ni ser, nu överdriver jag, jag är väl sällan diskret) sa att tallrikar att äta på kanske va bra. Så delades det ut en minimal assiett (hur fan det nu stavas?) till mig, och mormor lyckade få en sopptallrik??? *ASG* hon skyllde på att hon inte såg var tallrikarna stod, men jag vet minsann. Större godismonster än henne får man nog leta efter.

Konversationen vid bordet handlade om allt möjligt, och vid något tillfälle så sa mamma"SKIT".
Finns ingen som kan snörpa på munnen som mormor ska ni veta...
"Usch vad ni pratar fult" sa mormor. Mamma försökte förtvivlat förklara att det var HUNDSKIT vi pratade om (konstigt ämne vid ett matbord, jag vet... och vi behöver inte gå in på detaljer) och det är svårt att hitta några "fina" ord för skit...

Mormor har även blivit lite stel och vill gärna hålla sig i något. Jag kom med en i mina ögon briljant ide, varför inte en rullator?
Sa jag att min mormor är bra på att snörpa på munnen???
Nä tack!!! Jag har min cykel säger hon...

Och ska jag vara ärlig så undrar jag om hon verkligen är så gammal och stel, för helt plötsligt står hon med ändan i vädret och rättar till fransarna på mattan *Städar maniskt*. Disken gjordes i ett huj medan vi satt i vardagsrummet och jäste. Vem hon hon pratade med där ute har jag ingen aning om, men munnen gick i ett.

Att titta på TV ihop med henne är hopplöst. är det nyheter så lyssnar hon två ord, sedan kör hon igång och pratar om vad hon tror det handlar om. Det måste hända något hela tiden. Hon fick för några år sedan frågan av en läkare om hon var diagnostiserad med ADHD. Det säger väl hur hon är? *Faktiskt helt underbar* Om ni nu skulle tro något annat.

Och som hårt arbetande bondmora , uppe i ottan och mjölka kor, hårt slit hela dagarna, Så har hon nog, hur konstigt det än kan låta haft nytta av eventuell ADHD.

Dagens ord får bli: Belöningen för ett väl uträttat arbete är ett väl uträttat arbete.
(det tror jag mormor håller med om)

/Lola

Källfakta, har du det?

Det där med att ha lite "kött på benen" när man pratar/skriver om något.
Det saknar vi nog alla i bland, även jag *trot eller ej* (Ja, även en skata kan ha fel)
Jag kan bara ta vitlök som exempel (där var jag ett tag, övertygad om dess överträffade förmåga att bota i princip allt) Sedan visade det sig vara rent ut sagt skadligt för hästar. Och hade jag då (när jag gav mina hästar det ) tagit mig tid att googla (nu var det ganska många år sedan, så datoranvändandet var  inte så utbrett som nu) *skyller ifrån mig, hör ni det*
..i varjefall tagit mig tid att inte bara läsa om vitlök från dom som tjänade pengar på det, så hade jag kanske inte ramlat i fällan.

Men jag lärde mig, efter det är jag en otrolig skeptiker. Jag roade mig med att Googla om "något" som många hästägare använder, en fantastisk produkt som botar i princip allt (har ni hört det förut?)
Ska tala om att dom första 10 sidorna på Google var enbart länkar till "annonssidor" alltså sidor där det framgår hur fantastisk produkten är, och dess helande egenskaper. Men var fan skulle man hitta en sida som inte var "reklam" då?
Men till slut så hittade jag en vetenskaplig länk, där studien inte var sponsrad av tillverkaren/anhängare.
Fruktansvärt tråkig att läsa, ingen reklam här inte, kanske skulle behövas så folk läser den???)
Och vad stod det där då undrar ni kanske?
Jo, att produkten kunde ha viss hjälp vid brännskador (snabbare läkningsförmåga)....

Men orsaken till mitt inlägg grundar sig på en länk "någon" la in på Facebook om ett annat preparat där h*n länkade (om denna produkts förträfflighet) till en sida där det nästan var Hallelujastämning om vad produkten kunde göra, bota cancer bland annat. Fan man blir mörkrädd alltså. Och sidan hade samma namn som produkten... Behöver jag säga mer?

Fast här hittade jag källfakta ganska snabbt, och det visade sig att denna produkten (visst gör den sitt jobb till viss del,) men den har en annan sida också, som inte är så bra....inte alls bra.

Vilka produkter det är? Ni får leva i ovisshet. Eller har ni en gissning på vika produkter det kan vara? Googla själva och läs. Du kanske gissar fel och googlar på någon annan produkt, men kanske du blir mer uppdaterad på den då.
(sedan ska man inte förakta placeboeffekten, tron kan försätta berg)

Källfakta  ja, det gäller faktiskt vardagligare ting också, saker som rykten och skvaller. Gå till källan (den som det sägs har sagt/gjort/inte gjort något.) Om ni vill ha "sanningen". I stället för att lita på tredje part.
Fast där är det nog omöjligt tror jag. Folk väljer alltid att lyssna på det dom vill höra.

Bristen på källfakta på Facebook har gjort att jag sällan delar en status om exempelvis bortsprungna hundar/försvunna barn m.m. Tyvärr får jag väl säga, för att i många fall så är hunden fortfarande borta, men lika ofta (om man klickar några gånger) så visar det sig att hunden varit tillbaka sedan länge. *glädjande*
Facebook dränks av delningar som inte är aktuella, eller felaktiga. Ni såg väl delningen om tjejen som blivit ihjälslagen av sitt ex?
Hon fanns inte ens, utan bara skapad för att öka främlingsfientligheten. För naturligtvis så var det en utlänning som slagit ihjäl henne.... För inte gör Svenskar sånt väl?

Jag kan dela länkar som väcker diskussion däremot, saker jag tycker behöver komma upp till ytan.

#Läste precis igenom vad jag skrivit, ibland är jag rörigare än vanligt... Hoppas ni förstår grundtanken i varjefall


Julen kom och gick, traditionsenligt så hade vi kadriljridning på klubben. Mysig start på dagen. Även om min dag startade lite tidigare. (Har varit hästvakt över julen).
Jag och Åse var tätryttare och jag tror det gick bra bakom oss, man ser inte ett skit när man rider i täten ska ni veta. Jag red Gipsy, otroligt lik Elvira både till sätt och utseende. Skillnaden är färgen då denna är skäck, vilket det var tanken att Elvira skulle blivit. (tror jag)
(eller heter det Isabell? Eller skimmel?? *ASGARV* Kanske Ardenner?) *internt skämt*

Hästen fick ha luvan då den ej gick på hjälmen...

Julafton förövrigt tillbringades ätandes... varför gör man samma misstag år efter år? Syndat rejält med kosten, massa ris a´la malta (och annat onyttigt).... Men det är ju bara en gång om året. Fast det känns i leder och muskulatur nu. *sent ska syndaren vakna*
Nu får det bli rening i kroppen så man är fit for fight snabbt. Tillbaka till "Stenåldersdieten" med naturliga råvaror, inget vete eller andra förädlade produkter. Då mår jag bäst. *sen ska man bara hålla den också*

I dag blir det jobb som vanligt, ridskolan har inget juluppehåll, bara på röda dagar. Tur är väl det, annars hade man nog haft ett gäng "poppande och hoppande" hästar. Dom är rätt pigga och glada i vanliga fall. Man kan bara föreställa sig hur dom skulle vara med långvila på vintern. Sommaren är skillnad då kommer dom hem trötta, tjocka och allmänt loja efter att ha sovit ute hela sommaren, men nu, på stall..... Hua....

Kaggen, "K den Sure" eller Don Karnage som är hans födelsenamn rids nu i alla gångarter, börjat arbetas så smått på volt. Och peppar peppar han håller sig fräsch *tummen upp* Vid årsskiftet blir han 21...helt otroligt, känns som igår som han surt tittade fram bakom mammas svans (ja, han föddes "sur" fast osäker är väl mer rätt ord) Dunken blir 22 och lilla Myran blir 28... Sedan ungdomarna Sasse och Elvira, 8 respektive 13 år. jösses vad tiden går....


Men va fan....
Kom precis på att jag borde tagit mina prover...typ i slutet av november. Snacka om att saker ramlar ur huvudet, jag överlever nog till efter jul och nyårshelgerna innan jag tar dom. Borde inte hänt så mycket åt något håll . Inte åt det sämre får man hoppas i varjefall. Några värden ligger "på gränsen" och lyser rött. Men inte alarmerande höga.
Känner däremot ett tryck i högersidan*läs: känns som någon knölat in en fotboll under revbenen* Som ibland ger stickningar/hugg, särskilt efter intensiv ridning :-(
Min teori är att levern blir "arg/irriterad" när mina "enorma" magmuskler spänns och ger den tryck....
Och då måste den sura ett tag bara för att tala om att det gillade den inte.
Sneglar på mina medicinburkar och inser att dom börjar ta slut. Kan ju vara bra att ha....*Ler snett*

Nu får jag ta att göra något vettigare än att sitta här, så här avslutar jag med dagens ord:
Människor tror på vad som helst bara man viskar det.


God fortsättning på er
Lola

Sista dagen..

innan jul som jag hade lektioner var på fredagen. Än en gång blev jag överöst med julklappar :-)

En enorm låda med massa gott i. Var ska man börja...*mums*

Choklad och kaffe

Choklad och vin

Ja, vad ska man säga? Dom har full koll på vad "Fröken" gillar. Tack igen *GLAD*

Det var kadriljridning även i går. (Man rider parvis i kolonn i massa tjusiga mönster) För första gången under min karriär så var det uppsutten "lektion" för mig. Är mycket roligare att rida om man är jämna par. Och i bland har jag lite simultanförmåga så att rida samtidigt som man skriker ut order hur, är inga större problem. Bra träning inför julaftonsridningen. Så man har lite koll på vilka hästar som passar ihop.

Första passet blev det Gipsy, henne har jag aldrig ridit innan. Trevlig häst, hon var dock typen som sprang från arbetet och lite *läs mycket* stel i sidorna, framför allt vänster. Hoppas jag fick "knölat" till henne lite.

I slutet av passet fick jag henne lång och låg, hon är en dam som gärna kryper upp i formen. Men ganska positiv i sin inställning, men det är ett sto om man säger så....

Och sedan blev det Ladija, Prinsessan <3 Hon har stått i en vecka på grund av sitt öga 

*lång historia, men vår underbara veterinär fixade det hela, många besök blev det...* 

Men i går var det dags att börja jobba. Lite stel och framförallt pigg, men gud vilket huvud den hästen har. Sån samarbetsvilja. Henne skulle jag vilja ha ett föl på. Har verkligen rätt "Tänk". Kanske inte dom bästa gångarterna, men resten...*say no more*

Och som resultat av detta så kommer jag osökt in på sadlar igen...( är ofta ett aktuellt ämne)..  Urk vilka plankor det är eleverna tvingas sitta i, om man jämför med mina egna. 

Sälja sadel ska jag göra också....

#Va fan, är det fel på nån sadel kanske ni undrar ?

Nä, men jag har ju min gamla Amerigo Classic som bara hänger. Just nu utlånad på prov. Men om h*n inte tar den funderar jag på att skicka med den till sadelutprovaren jag hade, kanske hon kan ha med den som provsadel och kanske få sålt den... Vi får se, det får tiden utvisa. Synd att den bara hänger. 

Kompisen letar fortfarande sadel, h*n har ett nytt märke på prov, spännande att följa fortsättningen. Ser rätt snygga ut, men utseende är inte allt. *tyvärr* 

Tänk vad långt man kommit då *Ironi*

Funderar på att ta en tur till Ullared i helgen, brukar ju vara ganska lugnt så här tätt in på jul. Behöver fylla på med en del grejer. Och då måste man ju gå igenom hästavdelningen minutiöst..... Kanske har kommit något nytt. Grimmor är något man får köpa på sig ofta, Sasse har en förmåga att demolera dom andras och Dunken demolerar Sasses...

Nu vaknade gubben *sjusovare, klockan är ju över åtta, en annan har varit uppe ett tag...

Så det är dags att starta igång dagen

Dagens ord i dag blir: 

Avundas aldrig någon det sken av lycka han har. Du känner inte hans hemliga sorger.

/Lola

Vintervila...

Ja, lite åt det hållet blir det. Ofrivilligt, för jag hade gärna fortsatt träna hela tiden.
Jag ställer aldrig av våra hästar då det ändå alltid blir olika avbrott av olika slag. *Typ juluppehåll*
Fast i detta fallet fortsätter ridningen, det brukar mer vara vädret som sätter stopp.
Blev ju några dagar härom veckan när snö och is strandade transporten på gården.....

Hoppningen slutade redan förra veckan och i går var det alltså dags för årets sista dressyrträning.
Och än en gång blev det bekräftat,
1:.Be någon eller några filma/fota
2: Förutsätt att han ska ha alla bokstavskombinationer som finns. (gått på sparlåga på grund av isen...)
3:Färgmatcha (vi kör rött igen, funkade ju sist)

Uppfyller man ovanstående verkar A-Barnet hålla sig på mattan. Så  härligt när det stämmer. Han blir mer och mer liksidig. Får stundtals "Gungtrav" i höger varv nu med. Han har ju inte travtakten själv naturligt.

På gott och ont får man väl säga, för han blir (när ryttaren gör rätt) mer reglerbar och man kan sätta den takten man vill ha under sig. Men i bland när ryttaren INTE är med så går han som en blandning av Fred Astaire och en steppdansare....

Eftersnack

Annars så är denna tiden hemsk, mörkt!!! Jag är en person som gör undan det jag måste när det är ljust och sedan sitter jag inne och ugglar. Införskaffade därför ett Wii U (spelkonsol) då jag kan tycka det är verkligt avkopplande att hoppa runt och slå huvudet i betongklossar så det kommer fram svampar (Super Mario)

Är några år sedan jag spelade. Och nu så ska man ju interagera mer. Så för att exempelvis kunna "flyga" en sträcka så får man flaxa som en galning med kontrollen. Ser nog rätt roligt ut om någon skulle kika in genom fönstret när man sitter i soffan hysteriskt viftande....

Kvällsnöje..

Sista veckan innan jul på ridskolan. Kadriljridning som tradition. Tror dom flesta tycker det är kul, även om ridvägarnas ridande och högerregel verkar försvinna stundtals *förvirrade ryttare* Och ja, huvudet ska vara fram!!!

Trots jag inte är så "julig" av mig så blir jag otroligt glad över alla fina julklappar jag får. *Tack igen Alla*

Här kommer en bildbomb på det mesta, några hade redan slunkit ner i magen *glupsk*

Helt otroligt, det är choklad...

Även här samma sak.

Mumma *slickar mig om munnen*

*slut/uppätet*

Ännu mera mums

Årets finaste "Julkrans" Notera tygeln!

Ljus i mörkret

Ett blingat halsband

Men matchande örhängen *wow* Invigda.

Vi fick även en gemensam julklapp på klubben. En julgrupp med lite choklad till. Blir gott till fikat :-)

Nu snart upp till klubben och ta en tur med Elvira, Sassenass får vila i dag. För att i eftermiddag ha dom sista lektionerna innan jul. 

Oj, det glömde jag ju att berätta, förra veckan gjorde Markbladet ett reportage om vår handikappsverksamhet. Kul att det uppmärksammas, det var en av föräldrarna som tipsat dom.

Hon visste inte när dom skulle publicera det då det är mycket julannonser och liknande nu, så nu är det bara att vänta. Och hoppas hon lyckats få ihop mitt babblande till något läsbart....

När det var dags för fotostund så var det kiv i om vem som skulle bli fotograferad *JAG blir väl fotad nu? * var en fråga som dök upp några gånger. Ingen tvekan alla ville vara med på bild. 

Även om jag avböjde att bli fotad i närbild, Hujeda mig, inte fan vill man att varenda rynka och pormask ska synas 

Dagens ord: Man får aldrig en andra chans att göra ett första intryck.

En glad gris...

Fortsätter lite på ett tidigare inlägg med det där hur vi behandlar djur...

Sverige är ett föregångarland i mångt och mycket, men vi ska inte slå oss på bröstet allt för hårt.
För om allt hade varit på topp så hade djurskyddet.se och andra organisationer inte kunnat ta kort på grisar som står upp till magen i dynga/grisar som ligger döda/avbitna svansar och liknande.
Och även om svenska grisar har det betydligt bättre än till exempel dom danska, som kan få tillbringa sina liv fullständigt fastlåsta, antingen liggande när dom har kultingar eller stående övrig tid. (upp till 5 år) Tänk er själva vilket djävla liv....

Så då undrar jag, får en svensk gris någonsin komma ut? Se solen och böka runt?
Är alldeles för dåligt insatt hur svenska grisar har det, men jag tror tyvärr att det är ett fåtal som får se dagens ljus, kanske den dan dom ska fösas upp på slaktbilen möjligtvis.

Men dessa som jag stötte på häromdan lever ett toppenliv fram till dess dom förmodligen skall bli julskinka eller något. Här kan vi snacka glada grisar :-) böka runt och leva i flock. Med ett halmat hus att gå in i om kylan blir för jobbig. Lyckligt ovetande om framtiden....
Jag betalar gärna ett betydligt högre pris om jag vetat att djuren lever ett "värdigt" liv.

Men det finns alltid två sidor av det mesta. Om "alla" köpte svenskt så skulle förhållandena för dom svenska djuren sakta bli bättre. Men problemet är ekonomin. Även om jag kanske kan välja det dyrare svenska så kan inte många barnfamiljer/pensionärer det. När man måste vända på vartenda öre så kanske man inte tänker på hur kotletten man kollar priset på levt tidigare. Och det spelar ingen roll om det är röd eller blå regering (eller vad fan för färg partierna har nuförtiden) Om nu nån skulle vilja göra det till en politisk fråga.

Och ett enormt hopp i mina skriverier som vanligt...

En iller... Ja det har vi hemma, slinker runt stallet och jagar förmodligen dom smällfeta mössen däruppe...
Har sett den några gånger. Troligtvis en hane för den är ganska stor, tassarna är som katternas ungefär.
Inte lyckats fota den då den är snabb som en...*vessla* (Iller)
Hundarna blev som tokiga första gången, dom luktar ju ganska rejält. (Illrar alltså, mina hundar luktar inte mer än vanligt) *sniffar i luften*

Isen...fullständigt inisad, vägen som en skridskobana, fast i dag fick häststackarna komma ut i varjefall, saltat som en galning, nu är det bara resten av vägen som skall göras... *hoppas det töar rejält i natt*
Svär långa ramsor över vintern med snö och slask.

Yo-yo, den försvunna katten som efter ett halvår dök upp igen, mager som en skrika.
Ligger och myser mätt och belåten just nu,
får hoppas hon bestämmer sig för att hålla sig hemma fortsättningsvis.
Men hon är en "vildkatt" i sin själ, vi duger endast för att vi ger henne mat och värme.
Hon behöver liksom inte oss om ni förstår vad jag menar. Våra andra katter söker närhet och "gos". Yo-yo klarar sig utan sånt där tjafs, det är för veklingar verkar hon säga.
Bara hon är lycklig så...även om jag går med konstant oro för vad hon är...
Jag kan ju slappna av för stunden i varjefall.
Doj-doj (Doris) var väl mindre glad när hon (Yo-yo)kom tillbaka. Doris vill helst ha all uppmärksamhet. Och hon verkar till och med svartsjuk på Yo-yo när Jara pussar henne (Vilket Doris själv hatar....) *spretar kattklor åt alla håll för att undkomma Jaras långa tunga* Och Doris har några extraklor ska ni veta....

Nu borde jag....*listan kan göras lång* ...göra ...något. Typ byta i sängarna, fällande hundar gör att lakarna snabbt ser ut som dom har päls...

Dagens ord får bli:
Det är lustigt att det med relativt få ord i språket går att säga så mycket dumheter.

/Lola

I Sadelprovartagen igen....

Dessa sadlar alltså....

Det har ni väl aldrig hört förut va?

Fast som tur är så gäller det inte mig denna gången, utan kompisen Angela som måste hitta ny sadel till Melton. Vi provade min Amerigo Alto på honom för ett tag sedan och kiropraktorn gjorde tummen upp.

Och av nån outgrundlig anledning blev jag den som skulle provrida honom? Hur gick nu detta till???
Han har ju en hel drös med ryttare, i varje fall två.... Men jag är inte den som tackar nej.
Han är en kul kille om än ganska mycket häst att rida ihop. Men han får gärna flytta hem till mig, han tillhör den kategorin av hästar.
Vi blev filmade, alltid kul att se om känslan stämmer med hur det ser ut.
Tyvärr tog batteriet slut lagom till Melton "lossnade". Angela fick låna en annan telefon, en IPHONE ..behöver jag säga mer?
Synkar ju inte med andra märken så det gick inte att föra över till min. Har nu lagom tills jag gjort/klippt det som fanns på min, fått resterande på mail... jag får väl titta på dom här hemma dårå....var lite mer trav på dom filmerna.
Här är dock det från min telefon (filmen bearbetas ett bra tag, så det lär dröja innan ni kan se något. Så funkar det inte första gången vänta en timma eller två innan ni klickar på länken igen....) http://www.youtube.com/watch?v=1vOqN6_NVAQ&feature=youtu.be om nu någon tycker det är intressant ;-)  Och Jonna (om du läser) jag har lyckats matcha tröja och byxor :-) Är jag inte duktig? (hårsnodden är tyvärr än en gång i en annan färg...) *Fnissar*

I dag....så var tanken att vi skulle ta en tur till klubben jag och Helen. Snön kom på tvären, vi slet med stallet och ströade upp med torv. Började borsta och sadla (upptäckte samtidigt att vi hade en musfamilj i sadelkammaren, helt orädda....)  https://www.facebook.com/photo.php?v=10151998771082860&l=7749336501552240020 (klicka på länken om ni vill se)

Vi bestämde att jag skulle köra upp så vi kunde lasta på krönet (kommer man dit, kommer man fram överallt), sagt och gjort, satte mig i bilen och körde upp...problemet kom när jag skulle bromsa, kasade säkert 4 meter med tom transport. *SUCK* Var bara att köra tillbaka och släppa ut pållarna i hagen i stället. Vi tog en tur med kvasten i sadelkammaren i stället, för att se om våra orädda möss kanske skulle bli avskräckta, men inte. En av dom var ute i stallet och var framme och nosade på min hand.
Man kan ju säga att dom lär vara lätta byten när våra slöa katter nån gång får tag i dom....*Gapskratt* Då ska ju katterna först masa sig ur huset...

Nä vänner, nu ska jag kolla resterande filmer,
och ni får hålla till godo med dagens ord:
När man tänker nånting vänligt bör man tänka det högt.

/Lola 

Tanken var god...

...men ibland blir det inte bra ändå tyvärr.
Blev bjuden på julfrukost av klubben, tyvärr vad det lagt på en fredag, och den är för mig en dag som går i ett. Så jag valde att avstå.
Dom veckor jag inte tränar för Ingamay så hinner jag precis göra allt klart innan jag börjar jobba, veckorna med träning så hinner jag tack vara ett Helen hjälper mig med stallet. Nån enstaka gång är gubben hemma och då hjälper han mig.
Sedan var väl tanken på att äta frukost 2 gånger inte så lockande, äter ju min runt sex. Kan ju inte gå på fastande mage på grund av min medicin som får mig att må illa. Så mat måste i kroppen direkt när jag har vaknat. Får väl erkänna att lite av min omogna gnällighet kom av detta,  kunde vi inte pratat i hop oss vad som stämde tidsmässigt, vi är ju ändå bara 4 anställda.  :-(  Ja-ja, jag erkänner i varjefall att jag är gnälligt omogen...Och då hade man kanske fått "tycka" redan innan bokning skett.
Får väl skylla på PMS eller nåt, som om det är nån ursäkt....

Som tur är så fick A-Barnet mig på bättre humör, det var han som fick "Tanthoppa" i går, helt okomplicerad på hinder och bara lite fobi för läktaren. *tummen upp*.
Han trivs med sitt Micklemträns, blir så tydligt när bakbenen inte är med nu när han inte "krullar i hop" sig.

Sedan var det dags för Ingamayträning, där hade jag inga förväntningar alls på Elvira Elvisp. Men åkte dit med inställningen att man för vara nöjd om ett av två ridpass går bra....
Förra träningen var det som att baxa runt ett amerikanskt kylskåp med attitydproblem (ni vet dom där stora bulliga sakerna). Hon var helt bedrövlig, så stark i huvudet och bara sa *Fuck off* #Jag tänker inte göra ett skit av vad du ber mig om, bara så du vet....
Sån blir hon om det bara är hoppning under längre tid (Har ju varit några inställda Ingamayträningar), där på hoppningen får ju hon tänka och ta egna beslut. Sedan när hon helt plötsligt skall/måste underordna sig, ja, då kommer "fulefingret" från henne.
Men förra veckans "baxande" hade gett resultat, plus att jag fortsatt att baxa runt henne och hon har inte fått snegla på ett hinder under tiden.
Så även denna träning gick "super" (i mina ögon mätt) hon var med på noterna och försökte, sedan att hon inte orkar alla gånger är en annan sak. Hon har ju inte dom bästa vinklarna på sina bakben, krävs mycket för att peta in don under kroppen. Fast hon kan om hon vill...

Fast då är det ju hoppning...

Och humöret går upp och ner...från gnällig till glad, tillbaka till gnällighet igen. " Vilket jävla väder.., massa vit sörja på marken.
Vintern är kass, man vet ju att det nästan bara slaskar hela tiden.
Tanken på att gå ut nu och putta omkring en full skottkärra i massa snö upp för backen in i skogen till containern....*kul....eller not*
Vårt stall är inte det mest lättarbetade precis...

Det är väl bara att sluta gnälla och ta tag i dagen *Rycka upp mig*

Dagens ord:  Det gäller att alltid ha höga förhoppningar. Annars blir man inte besviken.

/Lola 

Vad fan är det för fel...

..På folk?
Eller mänskligheten, eller kanske mer bristen på mänsklighet.
Man blir överöst i tidningar och på nätet (säkert också på TV, men där kollar jag sällan) om barbariska handlingar på både människor och djur. (samtliga bilder är lånade)

Dunfjädrar som plockas på levande fåglar, 

angorakaniner som får pälsen avsliten,

 Halalslakt *vedervärdigt*, 

katter som slaktas i gränder för sin päls (och kött)

hundar som binds ihop i trånga burar (för senare slakt),

Hästar som pryglas och smetas på med syra för att göra höga benlyft, listan går att göra oändlig...*tyvärr*
Nu blev det mest djurexempel, men "vi" är lika omänskliga mot våra medmänniskor.
Det mesta händer utomlands främst i Kina (och det är VI som många gånger är köpare/konsument),

Men vi är fan inte mycket bättre här hemma. (Om nu någon skulle höja en moralens finger och säga "Dom är ...")
Vi kanske inte kommer upp i riktigt samma nivå men,
Här skållas grisar levande, ( Oh, ursäkta, vi missade att den levde, får man höra...)
Minkar avlivas (och lever) på ett grymt sätt för sin päls, för att sedan kastas på marken som avfall

Nu orkar jag inte leta mer vedervärdiga bilder :-(

Jag har kanske en viss förståelse för att man kanske i länder där man har fullt upp med att överleva dagen, kanske inte har "tid" att känna empati för lidande omkring en. Men inte här i Sverige!

Som tur är så finns det "Änglar" som gör allt för att förhindra lidande, som räddar människor, hundar, katter, hästar, ja bara nämn djuret så finns det säkert någon organisation som arbetar hårt. *som tur är*

Blev inget roligt inlägg det här, men så är det ibland

Dagens ord får bli: Vi har inte ärvt jorden av våra föräldrar. Vi lånar den av våra barn.

/Lola

Oj vad dyrt...

Jag brukar ju gilla att shoppa, men ibland är det mindre kul. Min nittång är kass/utsliten så i dag var det bara att bita i det sura äpplet och beställa en ny...som hittat 1745:- .... (konstigt nog så slutade räkningen på 3790:-) ??? *blev lite annat tråkigt också...

Verktången är också på upphällningen men den får fan i mig hänga med ett tag till. 

Raspar går åt på löpande band 270 :- st ....

Skulle alltså behöva ny verktång (1995:-), nya hovknivar (ca 500 billigaste modellen), ny nitförsänkare (ca 600:-). Och på önskelistan ett hovstöd till. Bara 2000 pix...

Och alla specialskor man köper..... *pengarna bara rullar i väg*

Skor ju minimalt så nån större förtjänst blir det absolut inte. Känns som man betalar mer än man lyckas få in.

Köper färdigborrade skor nu för tiden, och det är inte klokt vad ett hål (eller två) kostar extra....

Min pelarborrmaskin har också kastat in, blev "lätt" strömförande. Säkrast att kassera plus att den slirade så det tog en evighet att borra ett broddhål. 

Nu hoppar jag igen....

Fast ni är ju vana vid det här laget.

Det där med "skvaller"... 

Blir lika fascinerad varje gång hur folk kan veta så mycket om människor dom egentligen inte känner...

Exempel: 

X har hört från Y att Q är en riktig bitch plus en massa annat skvaller.

X säger ovanstående till mig ( jag får väl vara bokstaven Ö då) 

Ö säger; men skojar du med mig? Q är en person som jag uppfattar som väldigt rak. Har aldrig uppfattat henne som nån bitch.

X: Joooo, hon är en riktig räpa.

Ö: Men känner Y Q då?

X: Nä, men hon har hört....

*SUCKAR*

Är kanske det som är problemet? Tjejer har en tendens att ha "svårt" för andra tjejer som faktiskt tar saker och ting med dig själv, i stället för att springa bakom ryggen.

Vi tjejer säger gärna att vi är "raka", men om sanningen ska fram så är det kanske inte riktigt så....

Och nu hoppar jag igen.....

Ingen feber på hästarna, men lite hosta. Sassenass fick prova sitt nya träns i dag, ett Micklem

Tror han gillade det, han krullade inte ihop sig utan tog stöd på bettet. Inga remmar som trycker på några tänder. Och ett klipps som lyfter bettet så det inte trycker på tungan/lanerna.

En "nackdel" bara. Det blev väldigt tydligt när bakbenen inte var med *Ler med tungan ute*

Bara att lära sig rida då...

Och nu så skickade en vänlig själ ett liv till mig på Pet rescue saga, så jag kan spela vidare...

Så snabbt ett dagens ord: Hellre en ärlig fiende än en lögnaktig vän.

/Lola

Hoppning igen...

Fan, gör dom inget annat än att hoppar? Känns som dom hoppar jämt, eleverna alltså. Men det är visst 4 veckor sedan..... Och en annan som får en något förhöjd puls när det är dags. Den har ju precis lagt sig från förra gången.
Veckans hoppövning var studs, sjukt kul övning faktiskt. Hästarna får ta i rejält för att ta sig över, fördelen är att kommer man rätt in så stämmer det hela vägen.
Såg några uppdragna mungipor hos ganska många denna veckan. Svårt att se allvarliga ut med mungiporna vid öronen :-)
Så kul att ha följt en del från deras första stapplande steg där man var livrädd att dom skulle "tippa av" i hörnen då balansen inte var den bäst, till att hoppa studs på 60 cm med en följsamhet som skulle göra många avundsjuka. *stolt fröken*

Min egen hoppning....ja vad ska man säga, en Elvira som tog sig över hindren utan problem, men där emellan.... mindre bra känsla. Och dagens Ingamay träning blev en fortsättning. Nått stämmer inte, hon känns trött och "seg" och det är inte likt henne. Ordet seg och trött hör liksom inte ihop alls med Elvira Elvisp.
Sassenasse har haft lite rinnig näsa, undrar om det är något som går? En av hästarna som skulle vara med och träna i dag, hostade. Höstförkylning kanske?
Får bli lite lättare ridning ett tag, och hålla koll på tempen.

Göra i helgen? Minsta möjliga, Men kanske (måste) sko färdig en häst , gjorde ju bara bak på honom sist.
hästen ska gå med falssko för att få bättre fäste och jag hade skorna i bilen och skulle se om dom passade, och då slog jag på dom när jag insåg att hästens hovar måste stått som mall för dom skorna.
Skor även 2 av våra med falssko bak, och med överrullning fram på 3.
Gammeltanten Myran går barfota och Dunken har just nu bara skor fram *latmasken*
Gillar inte framskoning, man vill ju att hästen ska lägga mer vikt på bak. så helst runt om.
Myran trivs väl bäst med skor, det ser man helt enkelt på att hon rör sig med större rörelser, men då hon tyvärr inte rids så känns det lite omotiverat att hon ska visa fram sina niomässiga gångarter i hagen....

Känner att det där reservbatteriet jag kopplar på när jag är bland folk behöver laddas upp snart *nana sängen* Tyvärr så räcker inte energin så himla långt :-(
Så frustrerande att inte ha orken att ta tag i saker, man liksom bara "flyter" med. Får väl på nåt konstigt sätt vara tacksam att man knaprar cortison, det är ju lite "uppiggande" sen får man blunda för alla biverkningarna i stället....
Kom på att det nog är dags för provtagning igen. Tiden bara flyger iväg.

Ska bara avsluta med nått bra dagens ord:
Några enkla råd som leder till lycka:
1. Befria ditt hjärta från hat.
2. Befria ditt sinne från bekymmer.
3. Leva enkelt.
4. Ge mer.
5. Förvänta dig mindre.

/Lola

Kan inte "NI"...

Ja, det hör man ganska ofta på klubben. (tror inte vi är enda klubben som får samma frågor)

-Kan inte NI fixa det..., typ fler tävlingar, aktiviteter och liknande....eller kan inte "NÅGON" på klubben...

Då kommer min fråga. Vem är det som syftas på när ordet "NI" nämns? (eller någon)???
Menas det att dom anställda (jag med flera) ska göra det på vår arbetstid?
Då får jag tyvärr göra folk besvikna, vi har ett ganska tight arbetsschema där bara det som är på vår arbetsbeskrivning hinns med..Själv är jag anställd som kanslist på ridskolan (där jag ska sköta det administrativa på ridskolan) samt att jag jobbar som ridlärare övrig tid.
Samma sak för dom andra. Fasta arbetsuppgifter som precis hinns med.... (så ser ni oss på tävlingar och liknande så är det ideellt på vår "fritid")
Eller är det så att det förväntas att vi ska (bara för att vi jobbar där) fixa annat också?
Eller är "NI" styrelsen? Dom som redan innan jobbar ideellt för att Du & JAG ska ha en fungerande klubb....
Eller är "NI" funktionärerna? Som gör ett toppenjobb, även dom på sin lediga fritid..

Jag vet vem "NI" är! Det är DU! Eller rättare sagt VI, ALLA medlemmarna tillsammans.
Det är ju det som är en förening, att ALLA hjälps åt och gör lite. Så det i långa loppet blir mycket.
Vi kan bara ta senaste tävlingen (helgens hoppning) där vi fördelat ansvaret på många. Och se vad bra det gick *Big Smile* Vi behövde inte ens jaga funktionärer utan NI anmälde er själva *tummen upp*

Så nästa gång du tänker säga: Kan inte NI, så säg i stället: Kan inte JAG fixa...*valfritt förslag*...
Jag har förståelse för att man kanske inte alltid kan, men jag har INTE förståelse för att det gnälls att det inte händer något. Och gnället kommer konstigt nog alltid från dom som man sällan eller aldrig ser som funktionärer eller på arbetsdagar och liknande... *konstigt*
Och arbetsdagen kom ju inte av sig själv, utan nån hade lagt tid på att förbereda, informera...

Helgens tävlingar gick över förväntan, jag hade lärt mig av misstagen förra tävlingen (att tro att hoppryttare vet vilka klasser dom tänkt tävla...*ombytliga*)
Så denna gången stämde startlistorna lite bättre, *vänta in i det sista med att skriva ut*
Och till nästa gång så har vi förhoppningsvis kopplat ihop nätverket så allt ligger online. Då kommer det bli ännu enklare.
Fiket hade det stressigt, alla goda bakverk såldes slut som smör, och det som planerats räcka hela helgen tog slut första dagen...
Hela tävlingen både före, under och efter är gjort på fritiden hos dom som varit med. (ja, jag upprepar mig ibland) Vill bara påminna er lite *Blink*

Glada ryttare (tror samtliga nån gång måste jobbat ideellt på en tävling) för idel glada miner och förståelse om det inte gick helt utan problem. Vi får inte glömma hästskötare, publik, veterinär med assistent.
Till och med sol och fint väder hade vi!

Vad är baksidan då? Jo, för visst finns det en baksida, man får försaka sin egen ridning till exempel (och övriga familjemedlemmar, såvida dom inte också är aktiva på klubben).Men hästarna dör inte. Snarare tvärt om....
ADHD-Killen var överladdad i dag när han skulle ut i hagen. Kan tala om att han ibland känns betydligt högre än sina 176 cm i strumplästen....
Just nu är han nog ännu högre då han är i behov av den där hovslagaren som inte svarar när man ringer...hur mycket ska man behöva tjata alltså....*Skomakarens barn*

Dagens ord blir: Var dig själv för annars finns det ingen som du.

Lola

Mörker...

Jag hatar verkligen denna (och nästa) månad. Mörker och trist. Älskar ju själva hösten, men tyvärr så kommer ju vintern som en käftsmäll direkt efter. Jag har ju ändå möjlighet att vara ute dagtid, tycker synd om dom stackare som måste sitta inomhus dagtid på sina arbeten och i princip inte få något dagsljus alls. Inte konstigt att folk blir deprimerade....
Och det är vid denna tiden (hela vintern) som man undrar om man gjort rätt yrkesval. Vet ni hur kallt det är att stå i ett ridhus i flera timmar?
Som tur är så kommer ju våren så småningom.

Stressad? Är jag det eller varför är jag så virrig, glömsk och allmänt ofokuserad.. "Alla" säger att det är stress, men borde man inte känna sig stressad då? Just nu så är det bara obehagligt.
Än så länge har jag inte glömt av någon träning, men det kommer väl det också. Gårdagen  var det dubbelpass. Först Tanthoppning på Elvira som på hackamore är en helt annan häst. Hoppar upp sig bättre och tar förhållningarna utan att bli stel i hela kroppen, Mulen är så avslappnad så hon ser ut som en guldfisk *pussmun*. Så i går var hon en "Mixer" mycket bättre än när hon är "Amerikanskt kylskåp"

Sedan dags för A-Barnet att gå ett Ingamay pass, det var första gången jag satt på en häst som "morrade" och grymtade. Oj, vad han var trött, men han försöker i varjefall *trött i bakkärran*
Om man kunde låta bli och "fisrida" mellan träningarna så kanske vi skulle gå framåt fortare....

Den nya sadeln..*gillar*...Sasse kryper inte bakom hand lika mycket nu, tar ett annat stöd i handen.
Jag har också bytt till ett 2-delat tjockt bett. Ni vet såna som man absolut INTE ska ha i munnen om man lyssnar på en del tandläkare. (gått på rakt och tre-delat som jag varvat med innan).
Har lärt mig med åren att hästar är individer och det är bättre att lyssna på hästen vad den "säger", än vad alla så kallade proffs säger.
Finns ju en fin/bra dikt:

Den bästa ridläraren, som ensam och allena är i stånd att bibringa ryttaren känsel, är alltid 
hästen. Outtröttlig  och tålig säger han sin ryttare vad det är för fel denna har gjort.

Helgen som kommer... 
Det blir en intensiv helg, själv kommer jag sitta i sekretariatet hela helgen, plus att jag sitter 
med startlistorna på Equipe.
För en annan som varit med några år så är det barnsligt enkelt nu för tiden. Bara att ladda hem och ladda upp i princip. Annat var det "förr" när allt gjordes för hand. Och när man inför kommande dressyrtävling satt kvällen innan och hade telefontid, då alla ringde för att få sina starttider.....*snacka om telefonkö*

Vi har många starter till helgens tävlingar, skitkul!!! Tror vi ligger på 300 starter just nu.
Som tur är så har vi otroliga funktionärer som ställer upp på sin fritid, folk som bakar till fiket m.m. TACK!

Dom flesta tävlande kommer med ett gott humör, sedan finns det allt ett fåtal som alltid letar fel. Jag tror personligen att dom sällan själva anordnat eller hjälpt till på någon tävling. För då hade dom haft vett på att uppföra sig. 

Vad som i bland glöms är att alla (utom dom inhyrda funktionärerna) arbetar ideellt på sin fritid, lägger kanske en hel helg i hällande ösregn på en framridning, inte så kul att drabbas av ryttare som inte har förståelse för att det ibland blir lite grus i maskineriet så att något strular....
För inte sjutton gör vi medvetet så att det blir galet, men ibland så blir det bara så...
Sånt händer lätt på framförallt hopptävlingar. Jag måste säga att dom (hoppryttarna alltså) är otroligt veliga. Byter klasser/hästar/ryttare, fan vet om dom inte byter kläder mellan klasserna också...
Då kan det vara lätt att man i villervallan råkar sätta någon lite galet. Är väl lika bra att be om ursäkt redan nu, för några missar blir det säkert. Men i det stora hela så kommer det nog gå bra.

Nåt jag måste planera in också är en Grönt Kort kurs, många som frågar. Ska bara hitta en ledig helg...
Och nånstans att vara...just nu så byggs och fixas det lite överallt på klubben.
Tror det är såpass många att jag nog får skriva ut att klubbmedlemmar har förtur till kursen.
Hmmmm...Får prata tyst här hemma så inte Dunken hör vad som är på gång, tror inte han ser fram emot att lastas typ 30 gånger igen. (är ju många praktiska prov och övningar nu för tiden) Och lastning är ur säkerhets synpunkt ganska bra att få prova på riktigt, där man har en så snäll häst så att man också kan visa hur man INTE ska göra.

Nu dags att starta dagen, Sasse säger att han vill ut.................

Dagens ord: Lev som om var dag vore den sista. Förr eller senare får du rätt.

Lola

NU VET JAG!!!

Ja, svaret är ju skitenkelt.

Att göra för att ADHD-Killen ska hålla sig på mattan...
1:.Be någon eller några filma
2: Förutsätt att han ska ha alla bokstavskombinationer som finns.
3:Färgmatcha (måste ju vara det som gjorde det)

Faktum är ju, och jag har skrivit det innan att det finns inga filmbevis på hur han KAN bete sig.
Han är ju smart killen alltså, bildbevis är ju svårt att svära sig fri från.
Men som det är nu så kan han ju stå där med sin "busponnylook" och uppgivet sucka att mamma bara ljuger.
"Skulle JAG vara busig/bråkig/pigg/rädd/hispig..???" säger han. NÄÄÄÄÄÄÄ, det är mamma som är lite skrajsen bara, räcker jag rycker till lite så åker gramanen på. *dressyrtant alltså, fniss*
Jag har som eget försvar ett antal ögonvittnen, som kan ställa upp på att han i bland kan vara "lite mycket" om man säger så. Tyvärr står ord mot ord mellan oss och jag misstänker att han skulle vinna, finns ju ingen som har en mer oskyldig uppsyn.

Oavsett så var jag skitnöjd med honom i går på Blåbärshoppningen ,
där vi satsade på Lingonlook *dagens färgtema* Svetten rann utefter ryggen, blev ju lite varmt med röd "flufftröja". Valde den höga höjden av 50cm, för jag ville kunna trycka över honom om han skulle tvekat. Vilket han inte gjorde. Och resultatet blev:

Efteråt softade och hängde han vid sin tidigare fobiplats, läktaren... Tror han gillade uppmärksamheten den lille killen. Mycket klapp och beröm fick han där :-)

Jag är som tur är förskonad från dåliga tävlingsnerver, (det var jag inte när jag var ung) kanske faktiskt det är det som gör att han sköter sig. En fokuserad ryttare....Det är han inte van vid. Tänk om jag kunde praktisera det jämt, jag får verkligen tunnelseende när jag "tävlar".

Men jag hade desto mer nerver när mina elever hoppade. Fy fan, en puls på säkert 200...

Ni kan inte ana hur jobbigt det är. Jo ponnymammor, men ni har en!!! Jag har flera stycken att vara nervös för...

Åse hade ansvaret för sin första blåbärshoppning, vilket hon skötte med bravur. Rekord i antal ekipage (30 tror jag det var) så det var många ryttare. Tidigare gånger kunde samma ryttare starta 2 gånger men denna fick dom bara starta en. 

Några tårtor blev det också, tack och lov inga allvarliga avramlingar, men det tar på ens nerver dom där vurporna alltså. 

Hem med en trött Sassenasse <3, (han sov nog gott i natt) För att sedan ihop med Helen och Emmelie dra till Tophorse. Så bra att kunna "klämma och känna" på alla saker, då vet man vad man beställer nästa gång... *blink blink*

Ett axplock av vad som fanns...

Bling

Ännu mera bling...

Sa jag att det fanns bling?

Vill ha...

svårt att välja

Vilken färgkombination vill du ha?

Säger bara det blå/orangea *love*

svårt att välja...

 Sedan hem för att i princip stupa i säng... har ett minne av att jag åt något innan jag..ZZzzzzzark.....
Den där tröttheten tar kål på mig alltså, men det är bara att acceptera, vad sjutton finns att göra.

I dag...ska i väg och hjälpa en kompis med sin unghäst som behöver lite lastträning.
Shit...kom på att jag har en skoning som måste göras också, och då är våra egna inte inräknade *stort behov*...kanske kan vänta till i morgon...

Dagens ord: Ur kaos föds ordning.

Lola 

Det lackar mot jul...

..lackar? konstigt ord, i dag är det väl mer ett negativt ord *Jag är lack*..
Fast jul är ju inget positivt för mig, är en dag som alla andra. Så det kanske passar.
Kanske var fel ordval, jag är neutral vad det gäller julen, äter gärna lite gott. men köpa klappar och liknande? Nej!
Köper hellre något spontant, utan tanke på att det är ett "måste". (någon annan gång)

I dag handlade jag dock lite "juligt".... eller rött tema är väl mer rätt.
Fick ju ett presentkort av Dunkens ryttare (ni ser, spontana gåvor är roligare) och i dag var det dags att shoppa loss. Och Ge-kås fick min snabba påhälsning idag.
Fick snabbt parkering och inga köer ut *tummen upp*
Temat var som sagt rött, "lite" julstämning alltså.
ADHD-Killen måste ju stylas inför blåbärshoppningen på lördag (Blå??, passar det med rött?)
Fråga inte mig, jag och matcha färger alltså... *hopplös*
Fick också handlat nya pipleksaker till hundarna, dom vet att det ALLTID finns minst en ny pipleksak i dom gula påsarna. rätt kul att se att dom vet vad som väntas <3
Här kommer lie av dagens inköp (Tack Amanda)

Nytt pannband vitt och rött

notera blinget :-)

Köpte bara det översta schabraket (brunt/rött), övriga är nytvättade...

I bland blir jag rädd för mig själv, på allvar alltså. Jag glömmer saker, tar fel på dagar, ja saker bara ramlar ur hjärnan. Går ju att skoja om det , men lite otrevligt är det. 

Så om ni läser vad jag skriver så inse att jag inte medvetet glömmer vad jag "lovat", jag behöver några påminnelser bara....

Jag hoppar som vanligt mellan ämnena.

Olika versioner...

när det "händer saker", banala eller allvarliga så är det garanterat så att man får olika versioner av hur det hela gick till. Vilket är rätt? Ja, det vete gudarna. 

Men om "någon" fått en reprimand (fan vilka fina ord jag använder) så är det väl ganska troligt att h*n ger en förskönad version av vad som hänt?
För inte vill man väl framställa sig själv i dålig dager? Mycket lättare att "vända" på det hela då, så man framstår som ett offer...."H*n var dum mot mig"

Och JA, ni som läser och undrar. Det är situationer som hänt, jag tar som exempel :-)
Fast vad? det får ni fortsätta vara nyfikna över ;-)

Dagens ord blir: För att lyckas här i livet ska man verka tokig men vara vis.

/Lola

Fördomar..

Ja, det har vi nog alla lite till mans. Den som säger nåt annat kanske får tänka till en gång extra. I bland är man kanske inte ens medveten om att man har fördomar.
En av eleverna på ridskolan drar ner sitt ridande på klubben, för att h*n köpt häst.
Jag: Vad kul, vad är det du har köpt då? *Lola Nyfiken*
H*n: Nja, det är ju bara en travare jag köpt....
Jag: Bara??? Det låter som du ursäktar dig?
H*n: Ja, det kanske jag gör, jag tror väl att dom inte har så högt värde hos er "ridfolk"...
Jag: Travare är underskattade, och min första häst var en travare. Man kan ha så mycket kul med dessa härliga individer som är avlade för att alltid göra sitt bästa.
Det var väl ett exempel på fördomar? Att förutsätta/tro att någon "tycker" på ett visst sätt?
Och jag har nog en uppsjö med olika fördomar, även om jag låtsas som det är fakta man kommer med *ler med tungan ute*
Att dra alla över en kant, att anta att bara för att man är av en viss läggning, från ett visst land, viss hårfärg...
Så är man på ett visst "sätt". Det är nog ganska vanligt, tyvärr.
För det vet väl alla att .....*skriv in valfri fördom*....

Helgen som varit, KM i dressyr på klubben. Varför jag inte var med?
Tusen ursäkter...här kommer några, jag jobbade, jag orkade inte och framför allt tanken att fara som en flipperkula mellan staketen var inte så lockande....
Nöjde mig med att titta på alla duktiga ryttare. *stolt fröken* Grattis ALLA till fina ritter *tummen upp*
Otroligt kul att det är sån uppslutning på våra aktiviteter. Alla hjälps åt och har ett gott humör.
Lite tävlingsnerver kan komma i dallring i bland. Men det är snabbt över.

Aktivitet ja...helgens Blåbärshoppning närmar sig *Biter på naglarna*.
ADHD-Killen fick ett pass i monsterridhuset (hans egna ord) i dag, skeptisk och på sin vakt kan man lugnt säga att han var. Men droppade bokstav efter bokstav så vi till slut kunde *något spänd* rida utefter läktarlångsidan. (tur man gläds över lite)
Men han är övertygad om att "skuggorna" gömmer sig bakom läktaren.
Är en nackdel att han är så stor, han har ju lyckats kika över kanten och insett att det finns plats att gömma sig på där.

Missa inte del två "Papperspåsen som gick till attack"

Ordinarie tankehopp.

Var går gränsen? Vad man kan/bör säga? Det där med vikt till exempel, har en kompis som i ett facebook inlägg gjorde många uppmärksamma på att bara för att någon är smal, så kan det vara känsligt att få höra "Gud vad smal du blivit". Varför är det ok att säga det? För inte fan säger man "Herregud vad fet du blivit"?

I mitt eget fall så är det nog en viss form av positivt kritik. Att man själv önskar att man kunde tappa några kilon. Så ta det som beröm om det kommer från mig, eller rättare sagt ta det som att jag är avundsjuk. (även om du inte medvetet är smal)

Men när man möter någon, som helt plötsligt  (i mina ögon) blivit så smal att man tycker det ser sjukligt ut....

Vad gör jag då? Håller tyst insåg jag, blir lite samma sak som om man gått upp i vikt. 

Vad fan ska man säga...

Och då blir det ett passande dagens ord: 

Om man inte har någonting snällt att säga så gör man bäst i att inte säga någonting alls...


/Lola

ADHD upphöjt i 10...

Vad det blir? Inte en jävla aning, men VÄLDIGT mycket blir det i varjefall.
Åkte glad i hågen till dagens tanthoppning. A-Barnet var ju supercool förra gången. (Så inga misstankar om kommande bokstäver...)
Vi behövde ju träna eftersom vi ska vara blåbär :-) *Peppad till tusen*
Men nån stans på vägen (eller i ridhuset) så hittade han en uppsjö nya bokstavskombinationer.
HLF (har han i och för sig haft känningar av tidigare) *Hysterisk Läktar Fobi*
HRFSS (Hysterisk Rädsla För Sin Skugga) *den var ny...*

Började bra, jag satt upp, Sassenasse tittade sig rofyllt omkring (ja, det började faktiskt så) och helt plötsligt så stelnar han till, Stirrar som en galning på en "häst" (trodde jag) hästen var ny för honom så jag tänkte, jävlar vilken koll dom har alltså...
Tills jag inser att det är hästens skugga som han fått ögonen på...(alla lampor i ridhuset var tända, vilket vi inte har så ofta)
Helt hysterisk försökte han fly från den....och inser helt plötsligt att han har en egen hängande efter sig...
*PANIK SKRIIIK* den sprang ju på sargväggen jämte honom, och Sasse, smart som han är ??? Räknade snabbt ut att dom måste ha kommit från läktaren.
Sasse: Jag visste väl att det var nått lurt bakom kanten där. Du ser mamma, jag hade rätt!!!
Alltså gick all energi (nästan) åt att försöka skydda mig och sig själv från fler skumma typer på läktaren.
...Han måste tyckt jag var helknäpp som försökte få honom nära läktaren...

Tänkte i ett svagt ögonblick att 70 är ju ingen höjd.... nu satsar jag nog mer på nergrävda bommar, eftersom jag kommer ha fullt upp med annat...

Hoppningen då? Jo tack jättebra, mellan panikattackerna så tog vi oss över samtliga hinder som en katt, och med rygg hoppar han rejält...
Till protokollet föres att samtliga hinder befann sig på andra sidan av ridhuset...

Tycker lite synd om dom övriga som hade fullt upp med att dels rida/hoppa och samtidigt ha ögon i nacken för att klura ut vilken väg Sasse skulle komma farande nästa gång...*framåt, bakåt, uppifrån?*
Så ni som lite undrande tyckt att det är väl ingen ADHD hos honom, kanske ni såg en annan sida av mitt älskade A-Barn i dag. Men trots alla hjärnspöken så är han ändå bäst!
I bland är han bara en liten kille, trots sin storlek.
Och ibland när det inte blir som det var tänkt, så blir reaktionen "lite mycket" hos honom.

IngaMay träningen blev inställd idag och det var väl tur, ryttaren något matt.

Nu ska jag släpa mig ut för att ta mig till klubben och jobba lite...

Dagens ord kommer här: Den som inte har mod, måste ha ben.... (pik till Sassenass)

En väldigt passande dikt: *lånad* 

Min dikt om ADHD

Missförstådd, hånad och skör
du går genom livet och stör
Koncentrationssvårigheter och DAMP
ger en inre ständig kamp
Intrycken flödar i aldrig sinande ström
Trots otaliga försök får du aldrig beröm

Din attityd kan verka kaxig och tuff
Men är din osäkerhets bedrägliga bluff
Inuti ett vilset barn med ömhetstörst
Söker bekräftelse när oredan är som störst
Se min kreativitet och glöd
istället för att banna mig i min nöd!

När ska andra någonsin förstå
De säger: – Du kan bättre än så
om du bara lägger manken till
och försöker sitta still.
Att just detta är ditt problem
ger födelsen av detta poem.

Från gryende morgon till slumrande kväll
Du gör ditt yttersta för att vara snäll
Din levnadsram behöver vara stram
din oro lugnas av värmande kram
Missförstådd, hånad och skör
Du går genom livet och stör

                                                       Moniqa Klintestrand Öberg

/Lola