Börja jobba....

Funderar på om jag inte kan börja med enstaka lektioner. Jag får lappsjuka av att vara hemma....
Men mycket hänger på mina elever i så fall.
Måste veta att jag får hjälp med kvällsfodringarna. Det har jag alltid fått hjälp med innan i och för sig.
Men nu blir det mer ett "måste".
Tanken är att i så fall ta dom sista tre på fredagarna. Handikappgruppen och dom två vuxengrupperna efter.
Känner jag att jag orkar det, så kanske jag kan smyga in vuxengrupperna på onsdagar också. För att ta barn/ungdomsgrupperna  när sjukskrivningen är över....
"Min" torsdagslektion är bortplockad :-( *Kommer sakna dom*
Inget bestämt ännu, men som sagt tanken finns.....

I dag så kommer Kicki och ska färga mitt hår. Jag har sagt MYCKET FÄRG och MÅNGA FÄRGER, men liiite klippning...
Vi får se hur det blir. Hon skulle plocka med sig lite färger *Liten dutt där och liten dutt här...*
Håret blev ju inte så snyggt efter sjukhusvistelsen *hibiscrub*

Sneglar på klockan 06.08.... I dag var jag uppe 04:45..... Vad nu vitsen är med det. Fattar inte vad jag ska upp så tidigt för. Fast det är rätt skönt att sitta med en kopp kaffe och läsa tidningen (på nätet) i lugn och ro.

I morgon smäller det. Jiippiii! Vi har också bokat bord för att äta, så vi inte gör samma misstag som förra året. *Degig ogräddad pizza = Kräkvarning* Vi hittade aldrig någon restaurang med vettig mat då.
Sen kan jag tycka att priserna inne på mässan är sjukt dyra. Betalar gärna lite mer om det är kvalitet på saker och ting. Men en torr fralla för 50:- typ.... Är inte lika kul.


*Sjunger* Vill du se en Apa (stjärna), se på mig....

Fick en bild i mitt huvud igår när jag "gick" utan kryckor.
Jag höjer båda armarna och knäar lite (för att bäckenet ska få avlastning. Och sedan vaggar jag fram...
Misstänkt likt en orangutang... Bara glasögonen som fattas på bilden....

Dagens ord får bli:
Jag har haft mer besvär med mig själv än någon annan människa jag någonsin träffat.

/Lola

Dumdristig....

..
Ja, det fanns säkert flera som tyckte gårdagens "ridtur" var otroligt dumdristig. Finns ju alltid massa "tyckare".....
Men jag var bara tvungen att testa, se om det överhuvudtaget gick.
Att stå och titta på när nån annan rider blir sjukt långtråkigt efter ett tag.
Så när Helen ridit klart K den Sure så sa jag: Kom hit så får jag prova. Ge mig din hjälm. Får säga att Helen inte såg så glad ut och hon lämnade motvilligt ifrån sig både häst och hjälm. (Jag vet att hon bara bryr sig och är rädd om mig)

På klubben har vi en väldigt bra uppsittningspall, den är som en trappa och högre än dom normala IKEA-pallarna som många har *farliga!!! Den historien kan vi ta en annan gång...*
Sagt och gjort, jag gick upp på pallen och satte foten i stigbygeln.....det gick ju bra. Hängde lite som man gör på en unghäst...det gick också bra :-) Gjorde inte alls ont..nästan....Det var ju det där med att gradera smärta.... Kanske en 2:a.
Och sedan så "svingade" jag över benet.(vi kan väl låtsas att jag var så smidig i varje fall)
Och ÄNTLIGEN, jag satt på en häst igen. Undrar om ni kan förstå känslan, jag hade en oviss tid innan operationen om hur saker skulle bli efteråt....
Att jag skulle kunna rida som vanligt var garantier jag fick först efter op.
Väl på hästryggen så var jag ju tvungen att kolla om jag kunde använda mina skänklar utan smärta.
Och det gick bra, skrittade en liten volt och tog en bild i spegeln för att föreviga.

Det får jag träna på däremot. Alla andra tar ju så fina dagens outfitbilder, min blev ju hur suddig som helst...
Fast då syns inte alla rynkor i och för sig ;-)

Sen slog mig tanken..... Helvete jag ska ju av också, hur sjutton ska det gå? Så långt tänkte jag inte innan ....
Fram med pallen igen och så satt jag av på samma sätt som jag satt upp, fast tvärt om *Ni fattar va?*
Även det gick bra, typ en 2:a där med. Tror annars att jag hade kunnat kasa mig av med armarna, är ju "ganska" stark i dom.

Och sen kom tårarna............ grät av sådan glädje & lättnad, och kanske av spänningar som släppte.

Tro nu inte att jag tänker börja rida än "på riktigt", det är lång väg kvar. Så många andra saker man inte klarar.
Är jätteroligt att ni följer och stöttar mig. Även om det kan se ut som om jag pressar mig själv, så upplever jag det inte själv så. Om man blir pressad då brukar ju kroppen säga nej, min vill mer än den klarar.
Eller så kanske jag pressar mig utan att veta om det, oavsett så har det gett resultat. Mindre än en månad efter operation så var jag på hästryggen igen. Är faktiskt lite stolt!

Dagens ord: Man får inte leva om sitt liv, det är det som är grejen. Gör det nu. LEV alltså!

/Lola

Det närmar sig...

Årets Göteborgs häst show!!

Ska bli så jädrans kul :-) I år har vi utökat antalet i tjejgänget...eller tantgänget....  Vem vet, vi kanske snart får ha buss om det bygger på med folk. Varför inte?
Jag (vi) hoppas naturligtvis att våran vanliga chaufför även kör i år...*ber snällt, lovar att du ska få ha favorithästen "jämt" när jag börjar jobba igen ;-) Fjäsk, fjäsk *
Så vi andra som gärna intar alkoholhaltiga drycker kan inmundiga dessa. *Fint ska det låta*

Även om jag stolpar omkring på kryckor bra nu, så tror jag att en hel dag på en mässa kan vara i mesta laget så ska jag troligen hyra en rullstol, så att jag kan pausa ibland. Ska bara komma ihåg att ringa till Rehabshoppen...
Har inget planerat som jag ska köpa/leta efter. Men det är oftast då man kommer hem med flest saker.

Snart tävling. inte för mig om nu någon trodde det. Men klubben har årets första hopptävling. Hade väl inte planerat att jag skulle vara aktiv denna gången, men ibland så blir det inte som man tänkt sig. Problemet är att vi är för få som kan "alla" moment runt tävlingen. Så denna gången kommer jag stå bakom Emmelie som är under upplärning i sekretariatet (och förarbetet med startlistor ryttarmeddelande m.m.)

Jag kommer längre fram anordna en kurs (när jag kan sitta lite bättre...) "Att anordna en tävling"
Där vi kommer gå igenom allt från hur man ansöker och skapar en propp, till hur tävlingsprogrammet fungerar och allt annat runt omkring, är ju så mycket mer än bara tävlingsdagen....
Det går bra att anmäla sig redan nu om du känner att du vill lära dig mer. Så planerar vi datum längre fram.
Det måste vara fler som är insatta :-)

Sneglar lite på Dunken (en av våra ponnisar) han är nog lagom storlek om jag ska kravla mig upp på en häst. Ridning är ju den bästa sjukgymnastiken för att få kroppen att röra sig/följa med på rätt sätt. *egen teori*
Det svåraste momentet är ju inte att sitta på (om man bortser från AJ-AJ) utan att komma upp och av...
Behöver nog pall vid avsittningsmomentet också....

ADHD-Killen sköter sig, om än lite nafsig och speedad vid uttaget, tror han har skittråkigt just nu stackaren. Elvira verkar nöjd, hon står vid sin älskade ensilagebal och mumsar hela dagarna...*tunna*

Pälsätare
Blää, stackars Myran har fått pälsätare i pälsen, hon ser ut som om nån gått lös(s) på henne med sax stackarn. Vi har varit förskonade i många år som tur är. Hon har väl råkat rulla sig där nått rådjur eller nått legat. Skit :-( Kliar ju rejält på henne. Har varit i kontakt med Veterinär som skulle fixa switch till henne.

Nu ut i det fina vårvädret. När hade vi vår i februari senast? Känns lite skevt och bakslag lär det ju bli...

Dagens ord:
Vi kan inte vara bäst på allt, men vi kan alltid försöka.

/Lola

Det där med smärta...

Hur mäter man den? Vet inte hur många gånger under min sjukhusvistelse som jag skulle gradera min smärta.
Från hur det kändes i viloläge till hur den var när jag rörde mig.
Jag skulle gradera från 0 till 10, där noll var noll smärta (det kunde ni säkert räkna ut, men bättre att vara övertydlig) och 10 var det mesta man skulle stå ut med.. *Typ  "Nudörjagsmärta"*

Har nog en väldigt skev skala..... tror jag var uppe på 4 som mest.
Jag sa till läkarna att: Hur vet jag vad 10 är? Tänk om jag säger 10 och så får jag dubbelt så ont i morgon?
Nä, det där med att gradera smärta var svårt...
Och man klarar nog alltid lite till är min filosofi. *Bit ihop*

FRIHET!!!!
Jag kan köra bil!!!!
Vilken härlig känsla.
Tur man har automat, annars hade det nog inte gått. Fast det känns i ändalykten om man säger så, och jag är väldigt medveten om mina sittben....* Här skulle jag satt en gradering, men då jag är så kass på det så skriver jag inget annat än.... AJ!!!*

Har beställt tid för sjukgymnastik på eget bevåg, nu ska här tränas. Har satt ett mål (till)...
Jag ska komma upp på en häst innan min nuvarande sjukskrivning är över.
Notera att jag inte skriver nån speciell häst... utan det kan ju vara som så att det blir lilla Myran som får bli den första ;-) Men upp ska jag!

*noterar: glöm inte att ha kudde på sadeln*

I dag har jag gått från liten till stor häst. Har lett in K den Sure och Dunken från hagen. Måste säga att dom är fantastiska. Dom "vet" att dom måste ta det lugnt....

Dagens ord: Det är inte din personlighet som skapar dina handlingar, 
utan det är dina handlingar som skapar din personlighet.

/Lola 

Första gången....

...som några av våra hästar fått sin pedikyr från nån annan än mig.

Fick ett sms när jag låg på IVA "Ville bara säga att om du behöver ngn hjälp med dina egna hästar å skoning så får du säga till!!!"
Så glad jag blev, får ju erkänna att mina hästars hovar inte fanns i mitt huvud alls just då. Hade liksom fullt upp med annat just då... Saker som var prio ett i ens liv kan snabbt bli förpassat till noll inser man när det händer "saker".

Och i går var det alltså dags, Henrik H kom och skulle se över dom. Får erkänna att en viss oro fanns hur ADHD-Killen skulle bete sig. Han är ju skitsnäll att sko, men kan koppla på lite bokstäver när det är killar i närheten. Har ju varit lite veterinärer och liknande genom åren som gjort att han har en "naturlig"? misstänksamhet mot det manliga könet.
Henrik hann inte stanna bilen ute på gården innan man hörde hur det tutade och snarkade i stallet. (plus att han sparkade omkull min verklåda)
Fast det gick över fort , stod sedan som en peng. *A-Barn <3*
Var bara K den Sure som fick skor, övriga (Elvira och Sasse) skoddes av och verkades bara.
Myran tog jag ju själv häromdagen och Dunken får bli den jag får träna på....Man måste sätta upp mål.
Jag har beställt en ny verktång så det ska vara som att skära i smör den dagen jag gör det.

Annars så skulle man kunna tro att det var jag som skodde i går, i varjefall hur jag mår i kroppen idag.
Att leda ut två hästar och mocka 2 1/2 box och sedan stå i stallet gjorde att jag i dag känner mig lätt mörbultad. Har valt bort all form av smärtlindring, både morfinet och det "vanliga".
Känner att jag vill skona min lever så det är bara att bita ihop. Värst är det när jag sitter. Mina blogginlägg tar en stund då jag måste göra många pauser. Fast det märker ju inte ni.

Läsa mellan raderna (tankehopp)
Det gör jag ibland när man kollar på Facebook, det ska man kanske inte göra.
Men ibland får jag känslan av att en del statusuppdateringar kommer av vad personerna läst på andras inlägg.
Det skrivna ordet kan bli så fel ibland. Man kan ju inte läsa kroppsspråk eller veta om det är ironiskt menat.
Och man läser ju också in det på "sitt" sätt.

Och nu orkar jag inte sitta längre....

Ett mycket passande Dagens Ord: I nöden prövas vännen!

/Lola

Jag behöver hjälp...

...eller tips kanske jag ska skriva.
Inser ju att det dröjer innan man kommer igång fullt ut med ridningen och att då starta med två hästar kanske blir väl tufft.
Då kommer ju tankarna på att betäcka Elvira Elvisp.....
Min nuvarande favorit är

Skovens Rafael 

Vanlig länk: https://www.youtube.com/watch?v=R8jqW5Ca50A

Vad jag letar efter...

En hingst som lämnar lite "massa", sportmodellen i all ära men är man 180 lång så kan det kännas lite pinnigt inunder en....

Avspänd, rörlig genom hela kroppen utan massa bensprattel, bakbenen inunder sig och framförallt !!! Avkommor som redan visat att ridbarhet och ett coolt temperament slår igenom.
Inget ont om ADHD-Killen mitt hjärtegull, men det hade varit kul att komma ut på tävlingsbanorna utan att hästen får hicka över röda pelargoner....

Damon Hill är också en häst jag gillar, så även Belamour men han passar inte Elvira typmässigt, men jag gillar hans avspändhet....
Är inte främmande för hoppstam heller

Så kom nu med lite tips och idéer....

Annars så, GULD och åter GULD vilka otroliga skidåkare vi har. *tummen upp*
Herrarnas stafett i all ära, men Kallas slutspurt tar allt! Grattis till övriga medaljer också, men guld  är alltid guld....

Sover nu i min egen säng på nätterna, så jädrans skönt. Tar mig riktigt bra upp och ner för trapporna.
Upp är lättare än ner...
Kan om än med ett väldigt långsamt tempo klara mig på en krycka stundtals. *Det går framåt*

Till och med tagit upp en hundskit från golvet (skitväder ute=skita inne tycker Jara)

Det finns alltid någon...

...som har det värre, så får man tänka. *deppdag*

Även om jag var rekordsnabbt på benen så går det så långsamt nu, stampar på samma ställe känns det som.
Vill ju märka resultat hela tiden. Mina tidigare benmuskler (som var rätt rejäla) är nu helt plötsligt två degiga sladdriga spagettiben.

Helt sjukt att två veckors fullständig inaktivitet kan göra att man sjangserar så.
Nog gnällt nu!

"Alla" kämpar med sitt, och det är svårt att sätta sig in i andra människors liv.
Trots det så är vi experter på att tycka hur andra ska leva sina liv. Eller hur man ska sköta sin häst....
Sköta ja.. Det är dåligt med skötseln av mina egna. Inte borstade på evigheter. (Nu ljög jag lite. Helen med dotter groomade två av dom för ett tag sedan och Dunken har ju sin medryttare)
Men med det dagliga är det lika med noll.

Fast jag har faktiskt verkat lilla Myran, hon såg så illa ut så jag höll på att skämmas ihjäl.
Sittandes på en stol och med gubben som höll hennes hovar  så är hon nu klar.
*Noterar* Måste köpa ny verktång. Blev ganska tydligt att den jag har nu är "slö"
Fick be gubben om att runda till det lite med raspen,....skrattade så jag höll på att trilla ihop.
Va inte mycket kraft bakom dom rasptagen, *fjuttigt* Skulle ta en evighet att verka en häst på det sättet :-D

Har som tur är en underbar hovslagare som erbjudit sig att ta mina hästar. *Änglar, visst finns dom*
Blir ju bara en helskoning, dom andra ska skos av och få vara barfotatalibaner ett tag.
Kanske jag klarar att sko Dunken fram om några veckor... Man måste ju sätta upp mål.
Och då börjar man ju med dom snällaste......
Nu skulle man ju kunna tro att med ADHD-Killens rykte om sig att vara lite mycket skulle vara jobbig vid skoning,  men NEJ, han står som ett ljus.

I dag...funderar på om man skulle försöka ta sig till tävlingarna i Borås, alternativt att jag åker och tittar på dressyrträningarna på klubben idag...
Lutar väl åt dressyrträningarna. Sitta ända till Borås är inte så lockande...
Men kul hade det varit *Vad är väl en bal på slottet*

Dagens ord: Om du vill komma någonstans, gå någonstans.

/Lola

Lååångtråkigt...

Håller bokstavligen på att klättra på väggarna. Tiden går hur långsamt som helst.
Dom positioner man använder mest. sitta och gå, är nu dom som är jobbigast. Ligga och stå rätt upp och ner går an.... Men  hur kul är det???

Små projekt som att åka och handla blir helt plötsligt lite omständligare, men man träffar ju folk då. Sprang på en hel hög när vi skulle till Willys. I går var det lasarettet för omläggning av kompresserna.
Dom satt ju jättebra....ända tills idag....*suck*
Fick som tur var en omgång med mig hem. Stygnen ska tas om nån vecka, ser fint ut. Klarat mig från infektioner och liknande.

Saknar jobbet nått enormt, särskilt lektionsdelen. Hoppas att jag när jag är hyfsat rörlig ska kunna ha lektionerna, även om sittandet på ett kontor kanske dröjer. Lite konstigt att ett stillasittande jobb kan vara mer ansträngande....

Hästarna ser just nu ut som dom varit på ler-spa hela högen. Blir ju inte mycket borstat.
Ska försöka vara lite "stallig" i dag fast ADHD-killen tutar högt när jag kommer med kryckorna *mespropp*

Tänkte börja med Gammeltanten Myran, hon står ju som en peng och skulle aldrig göra något <3

Blir ju inte så mycket att skriva om när man inget gör....
Till alla er som ringer, skickar sms och meddelanden. Ta inte illa upp om jag inte svarar.
Det blir några om dagen. Och jag har sällan telefonen i närheten. Och så tänker jag: Jag ska svara sen....och sen är det glömt....

Dagens ord: Lyckan är för enkel för att vi ska förstå den.


/Lola

Dagens mål...

....att duscha.

Ni som vet hur jag bor vet att den är på andra våningen. Alltså ett jättestort projekt att ta sig dit.
Tänkte först att jag skulle kunna duscha på klubben, vi har ju handikappanpassade duschar där, men insåg att det skulle bli väl omständigt :-(
Det där med att ta på sig efteråt är ju ett helt företag bara det, och jag behöver då sitta...
*MJUKT, VÄLDIGT MJUKT*
Fick alltså välja bort det, så om en stund blir det vår branta/trånga trappa, *Håll tummarna*
Sjukhustrapporna är lite mer "krycksäkra" om man säger så.

I går så var ju målet att följa med till klubben för att titta på dressyrträningarna, vilket jag gjorde.
Så kul att träffa massa hästmänniskor. Men får erkänna att efter 2 timmar ståendes i ridhuset så var det med korta onda steg jag tog mig tillbaka till bilen. Stå still och bli kall var inte så bra.

Kämpar på med dom övningar jag fått, några är hur jobbiga som helst. Att göra "snöänglar" med benen är i princip omöjligt. Att gradera smärta är svårt och jag är bra på att bita ihop, men ibland så är det jobbigt....

Dagens diss :-(
Har letat med ljus och lyckta efter ridbyxor med revärer (ränder på sidorna) tycker det är sjukt snyggt, lite militäriskt så där.
Blev skitglad när jag såg att Hööks hade fått in såna, klickade snabbt på köp.
Men fan va besviken jag blev, det var vara revärer på en sida??? Hur fan tänkte dom där?
http://www.hooks.se/product.aspx?productid=100357&deptid=27&sortType=sortPopularitet&sortOrder=DESC
Får väl skylla mig själv som inte kollade ordentligt, men det framgår inte att det bara var på en sida *tjurar*

Nu dags för trappan......

Dagens ord: Ingen segrare tror på tillfälligheter.

/Lola

Nu hoppar vi....

...över till bloggen i stället. Det var ju ett tag sedan.

Är lite kluven vad jag tycker om att ha blogg. På Facebook får man mer "kontakt" med dom som läser genom kommentarer och gilla-tryckningar, o andra sidan så är det många som läser i "tysthet" på Facebook.
Här på bloggen så ser man statistiken hur många som läser. Spelar väl egentligen ingen roll hur många det är men ändå... Även om jag skriver för att rensa i mitt eget huvud så är det kul att veta att folk följer en *ego*
Det är också lättare att ha med bilder här....
Får se hur jag gör. Den dagen Facebook gör så man kan ha typ samma upplägg som på en blogg så är valet lätt.....

*skruvar på mig* Att sitta är nog den mest smärtsamma upplevelsen..... Men för att kunna skriva så är det ju det som gäller, kan ju bara stå med stöd.
Mina kryckor är jag helt strandad utan. Insåg (när jag hoppade runt utanför läkarens rum) att jag behöver nått säkerhetssystem så jag garanterat alltid har minst en krycka. Tappar jag båda så kommer jag inte en millimeter. Så därför var det pyssel och knåp i går. Ett hundhalsband (blingat naturligtvis) om armen och några hårsnoddar med en hake på ändan gör att jag nu kan sätta fast en krycka på armen.
*Nöden är uppfinningarnas moder*

Sovit som en stock i natt, om man bortser från pottbesök, kom upp helt själv (utan att fälla upp sängen så jag satt) Så det går framåt.

Lite trångt i sängen är det dock. Men finns det hjärterum..... Några av ockupanterna

Doris

Vimse

Medicinhögen minskar för varje dag. Härligt!

Bara sprutan fattas.

Dagens outfit

Ridbyxor (håriga från en viss Doris...)

Det är ju Ingamay träning i dag.... som jag tänkte jag skulle försöka kolla på. Håller på att få lappsjuka här hemma. Kan ju tala om att det tog en bra stund att komma i detta klädesplagg, men nu känner jag mig mer som "vanligt". Ridbyxor är ju "jag" liksom :-)

Dagens ord: Känn dej själv - men se först till att du är värd att känna.

/Lola