Jag borde inte...

...skratta. Men det gick liksom inte att låta bli.
Jag och Gubben tog en tur till Alingsås för att hälsa på min mormor (och mamma naturligtvis, som är där för att hålla henne sällskap)" Jättelängesen" jag var där senast, blir liksom aldrig av. Man tänker, nästa vecka så åker jag...och så går veckorna.
Men nu kom vi alltså äntligen iväg!

Insåg snabbt var min lilla, (mycket lilla, i princip obefintliga) förmåga att överdriva saker kommer ifrån....mormor...
Hon börjar bli till åren, född 1921 så jag får det till 92, snart 93 (tror jag, matte är inte min grej).
Men när mormor nämnde sin ålder så var hon nästan hundra. Eller i varjefall 98 enligt henne själv.
Och även min tjurskalliga envishet har jag nog från henne, fanns inga argument i världen som kunde få henne yngre. Är väl mer spännande att vara "nästan 100 än 90+...
Fast det är fantastiskt, oavsett ålder så är hon otroligt frisk och kry (inte om du frågar henne i och försig eftersom hypokondri är en sak som hon nog lider av)
Glömmer aldrig när AIDS dök upp, och hon var övertygad om att hon blivit smittad. Hon hade ju gått på en offentlig toalett en gång.....

Vi kom lite "oanmält" mamma visste vi skulle komma, men mormor fick reda på det en stund innan, annars så ska det lagas middag och städas och... ja vad man nu gör när det kommer "finbesök"...
Men trots det så hade hon lyckats skramla fram ett litet julbord.
Vi hade med oss tårta, blommor och choklad.

Tårtan ja...
Mormor är ganska klar i knoppen, men "lätt vimsig" (ännu ett drag jag verkar ha från henne)
Så hur många turer tårtspaden tog innan den hamnade på bordet, det vete gudarna. Och när jag sedan lite diskret (ni ser, nu överdriver jag, jag är väl sällan diskret) sa att tallrikar att äta på kanske va bra. Så delades det ut en minimal assiett (hur fan det nu stavas?) till mig, och mormor lyckade få en sopptallrik??? *ASG* hon skyllde på att hon inte såg var tallrikarna stod, men jag vet minsann. Större godismonster än henne får man nog leta efter.

Konversationen vid bordet handlade om allt möjligt, och vid något tillfälle så sa mamma"SKIT".
Finns ingen som kan snörpa på munnen som mormor ska ni veta...
"Usch vad ni pratar fult" sa mormor. Mamma försökte förtvivlat förklara att det var HUNDSKIT vi pratade om (konstigt ämne vid ett matbord, jag vet... och vi behöver inte gå in på detaljer) och det är svårt att hitta några "fina" ord för skit...

Mormor har även blivit lite stel och vill gärna hålla sig i något. Jag kom med en i mina ögon briljant ide, varför inte en rullator?
Sa jag att min mormor är bra på att snörpa på munnen???
Nä tack!!! Jag har min cykel säger hon...

Och ska jag vara ärlig så undrar jag om hon verkligen är så gammal och stel, för helt plötsligt står hon med ändan i vädret och rättar till fransarna på mattan *Städar maniskt*. Disken gjordes i ett huj medan vi satt i vardagsrummet och jäste. Vem hon hon pratade med där ute har jag ingen aning om, men munnen gick i ett.

Att titta på TV ihop med henne är hopplöst. är det nyheter så lyssnar hon två ord, sedan kör hon igång och pratar om vad hon tror det handlar om. Det måste hända något hela tiden. Hon fick för några år sedan frågan av en läkare om hon var diagnostiserad med ADHD. Det säger väl hur hon är? *Faktiskt helt underbar* Om ni nu skulle tro något annat.

Och som hårt arbetande bondmora , uppe i ottan och mjölka kor, hårt slit hela dagarna, Så har hon nog, hur konstigt det än kan låta haft nytta av eventuell ADHD.

Dagens ord får bli: Belöningen för ett väl uträttat arbete är ett väl uträttat arbete.
(det tror jag mormor håller med om)

/Lola

Källfakta, har du det?

Det där med att ha lite "kött på benen" när man pratar/skriver om något.
Det saknar vi nog alla i bland, även jag *trot eller ej* (Ja, även en skata kan ha fel)
Jag kan bara ta vitlök som exempel (där var jag ett tag, övertygad om dess överträffade förmåga att bota i princip allt) Sedan visade det sig vara rent ut sagt skadligt för hästar. Och hade jag då (när jag gav mina hästar det ) tagit mig tid att googla (nu var det ganska många år sedan, så datoranvändandet var  inte så utbrett som nu) *skyller ifrån mig, hör ni det*
..i varjefall tagit mig tid att inte bara läsa om vitlök från dom som tjänade pengar på det, så hade jag kanske inte ramlat i fällan.

Men jag lärde mig, efter det är jag en otrolig skeptiker. Jag roade mig med att Googla om "något" som många hästägare använder, en fantastisk produkt som botar i princip allt (har ni hört det förut?)
Ska tala om att dom första 10 sidorna på Google var enbart länkar till "annonssidor" alltså sidor där det framgår hur fantastisk produkten är, och dess helande egenskaper. Men var fan skulle man hitta en sida som inte var "reklam" då?
Men till slut så hittade jag en vetenskaplig länk, där studien inte var sponsrad av tillverkaren/anhängare.
Fruktansvärt tråkig att läsa, ingen reklam här inte, kanske skulle behövas så folk läser den???)
Och vad stod det där då undrar ni kanske?
Jo, att produkten kunde ha viss hjälp vid brännskador (snabbare läkningsförmåga)....

Men orsaken till mitt inlägg grundar sig på en länk "någon" la in på Facebook om ett annat preparat där h*n länkade (om denna produkts förträfflighet) till en sida där det nästan var Hallelujastämning om vad produkten kunde göra, bota cancer bland annat. Fan man blir mörkrädd alltså. Och sidan hade samma namn som produkten... Behöver jag säga mer?

Fast här hittade jag källfakta ganska snabbt, och det visade sig att denna produkten (visst gör den sitt jobb till viss del,) men den har en annan sida också, som inte är så bra....inte alls bra.

Vilka produkter det är? Ni får leva i ovisshet. Eller har ni en gissning på vika produkter det kan vara? Googla själva och läs. Du kanske gissar fel och googlar på någon annan produkt, men kanske du blir mer uppdaterad på den då.
(sedan ska man inte förakta placeboeffekten, tron kan försätta berg)

Källfakta  ja, det gäller faktiskt vardagligare ting också, saker som rykten och skvaller. Gå till källan (den som det sägs har sagt/gjort/inte gjort något.) Om ni vill ha "sanningen". I stället för att lita på tredje part.
Fast där är det nog omöjligt tror jag. Folk väljer alltid att lyssna på det dom vill höra.

Bristen på källfakta på Facebook har gjort att jag sällan delar en status om exempelvis bortsprungna hundar/försvunna barn m.m. Tyvärr får jag väl säga, för att i många fall så är hunden fortfarande borta, men lika ofta (om man klickar några gånger) så visar det sig att hunden varit tillbaka sedan länge. *glädjande*
Facebook dränks av delningar som inte är aktuella, eller felaktiga. Ni såg väl delningen om tjejen som blivit ihjälslagen av sitt ex?
Hon fanns inte ens, utan bara skapad för att öka främlingsfientligheten. För naturligtvis så var det en utlänning som slagit ihjäl henne.... För inte gör Svenskar sånt väl?

Jag kan dela länkar som väcker diskussion däremot, saker jag tycker behöver komma upp till ytan.

#Läste precis igenom vad jag skrivit, ibland är jag rörigare än vanligt... Hoppas ni förstår grundtanken i varjefall


Julen kom och gick, traditionsenligt så hade vi kadriljridning på klubben. Mysig start på dagen. Även om min dag startade lite tidigare. (Har varit hästvakt över julen).
Jag och Åse var tätryttare och jag tror det gick bra bakom oss, man ser inte ett skit när man rider i täten ska ni veta. Jag red Gipsy, otroligt lik Elvira både till sätt och utseende. Skillnaden är färgen då denna är skäck, vilket det var tanken att Elvira skulle blivit. (tror jag)
(eller heter det Isabell? Eller skimmel?? *ASGARV* Kanske Ardenner?) *internt skämt*

Hästen fick ha luvan då den ej gick på hjälmen...

Julafton förövrigt tillbringades ätandes... varför gör man samma misstag år efter år? Syndat rejält med kosten, massa ris a´la malta (och annat onyttigt).... Men det är ju bara en gång om året. Fast det känns i leder och muskulatur nu. *sent ska syndaren vakna*
Nu får det bli rening i kroppen så man är fit for fight snabbt. Tillbaka till "Stenåldersdieten" med naturliga råvaror, inget vete eller andra förädlade produkter. Då mår jag bäst. *sen ska man bara hålla den också*

I dag blir det jobb som vanligt, ridskolan har inget juluppehåll, bara på röda dagar. Tur är väl det, annars hade man nog haft ett gäng "poppande och hoppande" hästar. Dom är rätt pigga och glada i vanliga fall. Man kan bara föreställa sig hur dom skulle vara med långvila på vintern. Sommaren är skillnad då kommer dom hem trötta, tjocka och allmänt loja efter att ha sovit ute hela sommaren, men nu, på stall..... Hua....

Kaggen, "K den Sure" eller Don Karnage som är hans födelsenamn rids nu i alla gångarter, börjat arbetas så smått på volt. Och peppar peppar han håller sig fräsch *tummen upp* Vid årsskiftet blir han 21...helt otroligt, känns som igår som han surt tittade fram bakom mammas svans (ja, han föddes "sur" fast osäker är väl mer rätt ord) Dunken blir 22 och lilla Myran blir 28... Sedan ungdomarna Sasse och Elvira, 8 respektive 13 år. jösses vad tiden går....


Men va fan....
Kom precis på att jag borde tagit mina prover...typ i slutet av november. Snacka om att saker ramlar ur huvudet, jag överlever nog till efter jul och nyårshelgerna innan jag tar dom. Borde inte hänt så mycket åt något håll . Inte åt det sämre får man hoppas i varjefall. Några värden ligger "på gränsen" och lyser rött. Men inte alarmerande höga.
Känner däremot ett tryck i högersidan*läs: känns som någon knölat in en fotboll under revbenen* Som ibland ger stickningar/hugg, särskilt efter intensiv ridning :-(
Min teori är att levern blir "arg/irriterad" när mina "enorma" magmuskler spänns och ger den tryck....
Och då måste den sura ett tag bara för att tala om att det gillade den inte.
Sneglar på mina medicinburkar och inser att dom börjar ta slut. Kan ju vara bra att ha....*Ler snett*

Nu får jag ta att göra något vettigare än att sitta här, så här avslutar jag med dagens ord:
Människor tror på vad som helst bara man viskar det.


God fortsättning på er
Lola

Sista dagen..

innan jul som jag hade lektioner var på fredagen. Än en gång blev jag överöst med julklappar :-)

En enorm låda med massa gott i. Var ska man börja...*mums*

Choklad och kaffe

Choklad och vin

Ja, vad ska man säga? Dom har full koll på vad "Fröken" gillar. Tack igen *GLAD*

Det var kadriljridning även i går. (Man rider parvis i kolonn i massa tjusiga mönster) För första gången under min karriär så var det uppsutten "lektion" för mig. Är mycket roligare att rida om man är jämna par. Och i bland har jag lite simultanförmåga så att rida samtidigt som man skriker ut order hur, är inga större problem. Bra träning inför julaftonsridningen. Så man har lite koll på vilka hästar som passar ihop.

Första passet blev det Gipsy, henne har jag aldrig ridit innan. Trevlig häst, hon var dock typen som sprang från arbetet och lite *läs mycket* stel i sidorna, framför allt vänster. Hoppas jag fick "knölat" till henne lite.

I slutet av passet fick jag henne lång och låg, hon är en dam som gärna kryper upp i formen. Men ganska positiv i sin inställning, men det är ett sto om man säger så....

Och sedan blev det Ladija, Prinsessan <3 Hon har stått i en vecka på grund av sitt öga 

*lång historia, men vår underbara veterinär fixade det hela, många besök blev det...* 

Men i går var det dags att börja jobba. Lite stel och framförallt pigg, men gud vilket huvud den hästen har. Sån samarbetsvilja. Henne skulle jag vilja ha ett föl på. Har verkligen rätt "Tänk". Kanske inte dom bästa gångarterna, men resten...*say no more*

Och som resultat av detta så kommer jag osökt in på sadlar igen...( är ofta ett aktuellt ämne)..  Urk vilka plankor det är eleverna tvingas sitta i, om man jämför med mina egna. 

Sälja sadel ska jag göra också....

#Va fan, är det fel på nån sadel kanske ni undrar ?

Nä, men jag har ju min gamla Amerigo Classic som bara hänger. Just nu utlånad på prov. Men om h*n inte tar den funderar jag på att skicka med den till sadelutprovaren jag hade, kanske hon kan ha med den som provsadel och kanske få sålt den... Vi får se, det får tiden utvisa. Synd att den bara hänger. 

Kompisen letar fortfarande sadel, h*n har ett nytt märke på prov, spännande att följa fortsättningen. Ser rätt snygga ut, men utseende är inte allt. *tyvärr* 

Tänk vad långt man kommit då *Ironi*

Funderar på att ta en tur till Ullared i helgen, brukar ju vara ganska lugnt så här tätt in på jul. Behöver fylla på med en del grejer. Och då måste man ju gå igenom hästavdelningen minutiöst..... Kanske har kommit något nytt. Grimmor är något man får köpa på sig ofta, Sasse har en förmåga att demolera dom andras och Dunken demolerar Sasses...

Nu vaknade gubben *sjusovare, klockan är ju över åtta, en annan har varit uppe ett tag...

Så det är dags att starta igång dagen

Dagens ord i dag blir: 

Avundas aldrig någon det sken av lycka han har. Du känner inte hans hemliga sorger.

/Lola

Vintervila...

Ja, lite åt det hållet blir det. Ofrivilligt, för jag hade gärna fortsatt träna hela tiden.
Jag ställer aldrig av våra hästar då det ändå alltid blir olika avbrott av olika slag. *Typ juluppehåll*
Fast i detta fallet fortsätter ridningen, det brukar mer vara vädret som sätter stopp.
Blev ju några dagar härom veckan när snö och is strandade transporten på gården.....

Hoppningen slutade redan förra veckan och i går var det alltså dags för årets sista dressyrträning.
Och än en gång blev det bekräftat,
1:.Be någon eller några filma/fota
2: Förutsätt att han ska ha alla bokstavskombinationer som finns. (gått på sparlåga på grund av isen...)
3:Färgmatcha (vi kör rött igen, funkade ju sist)

Uppfyller man ovanstående verkar A-Barnet hålla sig på mattan. Så  härligt när det stämmer. Han blir mer och mer liksidig. Får stundtals "Gungtrav" i höger varv nu med. Han har ju inte travtakten själv naturligt.

På gott och ont får man väl säga, för han blir (när ryttaren gör rätt) mer reglerbar och man kan sätta den takten man vill ha under sig. Men i bland när ryttaren INTE är med så går han som en blandning av Fred Astaire och en steppdansare....

Eftersnack

Annars så är denna tiden hemsk, mörkt!!! Jag är en person som gör undan det jag måste när det är ljust och sedan sitter jag inne och ugglar. Införskaffade därför ett Wii U (spelkonsol) då jag kan tycka det är verkligt avkopplande att hoppa runt och slå huvudet i betongklossar så det kommer fram svampar (Super Mario)

Är några år sedan jag spelade. Och nu så ska man ju interagera mer. Så för att exempelvis kunna "flyga" en sträcka så får man flaxa som en galning med kontrollen. Ser nog rätt roligt ut om någon skulle kika in genom fönstret när man sitter i soffan hysteriskt viftande....

Kvällsnöje..

Sista veckan innan jul på ridskolan. Kadriljridning som tradition. Tror dom flesta tycker det är kul, även om ridvägarnas ridande och högerregel verkar försvinna stundtals *förvirrade ryttare* Och ja, huvudet ska vara fram!!!

Trots jag inte är så "julig" av mig så blir jag otroligt glad över alla fina julklappar jag får. *Tack igen Alla*

Här kommer en bildbomb på det mesta, några hade redan slunkit ner i magen *glupsk*

Helt otroligt, det är choklad...

Även här samma sak.

Mumma *slickar mig om munnen*

*slut/uppätet*

Ännu mera mums

Årets finaste "Julkrans" Notera tygeln!

Ljus i mörkret

Ett blingat halsband

Men matchande örhängen *wow* Invigda.

Vi fick även en gemensam julklapp på klubben. En julgrupp med lite choklad till. Blir gott till fikat :-)

Nu snart upp till klubben och ta en tur med Elvira, Sassenass får vila i dag. För att i eftermiddag ha dom sista lektionerna innan jul. 

Oj, det glömde jag ju att berätta, förra veckan gjorde Markbladet ett reportage om vår handikappsverksamhet. Kul att det uppmärksammas, det var en av föräldrarna som tipsat dom.

Hon visste inte när dom skulle publicera det då det är mycket julannonser och liknande nu, så nu är det bara att vänta. Och hoppas hon lyckats få ihop mitt babblande till något läsbart....

När det var dags för fotostund så var det kiv i om vem som skulle bli fotograferad *JAG blir väl fotad nu? * var en fråga som dök upp några gånger. Ingen tvekan alla ville vara med på bild. 

Även om jag avböjde att bli fotad i närbild, Hujeda mig, inte fan vill man att varenda rynka och pormask ska synas 

Dagens ord: Man får aldrig en andra chans att göra ett första intryck.

En glad gris...

Fortsätter lite på ett tidigare inlägg med det där hur vi behandlar djur...

Sverige är ett föregångarland i mångt och mycket, men vi ska inte slå oss på bröstet allt för hårt.
För om allt hade varit på topp så hade djurskyddet.se och andra organisationer inte kunnat ta kort på grisar som står upp till magen i dynga/grisar som ligger döda/avbitna svansar och liknande.
Och även om svenska grisar har det betydligt bättre än till exempel dom danska, som kan få tillbringa sina liv fullständigt fastlåsta, antingen liggande när dom har kultingar eller stående övrig tid. (upp till 5 år) Tänk er själva vilket djävla liv....

Så då undrar jag, får en svensk gris någonsin komma ut? Se solen och böka runt?
Är alldeles för dåligt insatt hur svenska grisar har det, men jag tror tyvärr att det är ett fåtal som får se dagens ljus, kanske den dan dom ska fösas upp på slaktbilen möjligtvis.

Men dessa som jag stötte på häromdan lever ett toppenliv fram till dess dom förmodligen skall bli julskinka eller något. Här kan vi snacka glada grisar :-) böka runt och leva i flock. Med ett halmat hus att gå in i om kylan blir för jobbig. Lyckligt ovetande om framtiden....
Jag betalar gärna ett betydligt högre pris om jag vetat att djuren lever ett "värdigt" liv.

Men det finns alltid två sidor av det mesta. Om "alla" köpte svenskt så skulle förhållandena för dom svenska djuren sakta bli bättre. Men problemet är ekonomin. Även om jag kanske kan välja det dyrare svenska så kan inte många barnfamiljer/pensionärer det. När man måste vända på vartenda öre så kanske man inte tänker på hur kotletten man kollar priset på levt tidigare. Och det spelar ingen roll om det är röd eller blå regering (eller vad fan för färg partierna har nuförtiden) Om nu nån skulle vilja göra det till en politisk fråga.

Och ett enormt hopp i mina skriverier som vanligt...

En iller... Ja det har vi hemma, slinker runt stallet och jagar förmodligen dom smällfeta mössen däruppe...
Har sett den några gånger. Troligtvis en hane för den är ganska stor, tassarna är som katternas ungefär.
Inte lyckats fota den då den är snabb som en...*vessla* (Iller)
Hundarna blev som tokiga första gången, dom luktar ju ganska rejält. (Illrar alltså, mina hundar luktar inte mer än vanligt) *sniffar i luften*

Isen...fullständigt inisad, vägen som en skridskobana, fast i dag fick häststackarna komma ut i varjefall, saltat som en galning, nu är det bara resten av vägen som skall göras... *hoppas det töar rejält i natt*
Svär långa ramsor över vintern med snö och slask.

Yo-yo, den försvunna katten som efter ett halvår dök upp igen, mager som en skrika.
Ligger och myser mätt och belåten just nu,
får hoppas hon bestämmer sig för att hålla sig hemma fortsättningsvis.
Men hon är en "vildkatt" i sin själ, vi duger endast för att vi ger henne mat och värme.
Hon behöver liksom inte oss om ni förstår vad jag menar. Våra andra katter söker närhet och "gos". Yo-yo klarar sig utan sånt där tjafs, det är för veklingar verkar hon säga.
Bara hon är lycklig så...även om jag går med konstant oro för vad hon är...
Jag kan ju slappna av för stunden i varjefall.
Doj-doj (Doris) var väl mindre glad när hon (Yo-yo)kom tillbaka. Doris vill helst ha all uppmärksamhet. Och hon verkar till och med svartsjuk på Yo-yo när Jara pussar henne (Vilket Doris själv hatar....) *spretar kattklor åt alla håll för att undkomma Jaras långa tunga* Och Doris har några extraklor ska ni veta....

Nu borde jag....*listan kan göras lång* ...göra ...något. Typ byta i sängarna, fällande hundar gör att lakarna snabbt ser ut som dom har päls...

Dagens ord får bli:
Det är lustigt att det med relativt få ord i språket går att säga så mycket dumheter.

/Lola

I Sadelprovartagen igen....

Dessa sadlar alltså....

Det har ni väl aldrig hört förut va?

Fast som tur är så gäller det inte mig denna gången, utan kompisen Angela som måste hitta ny sadel till Melton. Vi provade min Amerigo Alto på honom för ett tag sedan och kiropraktorn gjorde tummen upp.

Och av nån outgrundlig anledning blev jag den som skulle provrida honom? Hur gick nu detta till???
Han har ju en hel drös med ryttare, i varje fall två.... Men jag är inte den som tackar nej.
Han är en kul kille om än ganska mycket häst att rida ihop. Men han får gärna flytta hem till mig, han tillhör den kategorin av hästar.
Vi blev filmade, alltid kul att se om känslan stämmer med hur det ser ut.
Tyvärr tog batteriet slut lagom till Melton "lossnade". Angela fick låna en annan telefon, en IPHONE ..behöver jag säga mer?
Synkar ju inte med andra märken så det gick inte att föra över till min. Har nu lagom tills jag gjort/klippt det som fanns på min, fått resterande på mail... jag får väl titta på dom här hemma dårå....var lite mer trav på dom filmerna.
Här är dock det från min telefon (filmen bearbetas ett bra tag, så det lär dröja innan ni kan se något. Så funkar det inte första gången vänta en timma eller två innan ni klickar på länken igen....) http://www.youtube.com/watch?v=1vOqN6_NVAQ&feature=youtu.be om nu någon tycker det är intressant ;-)  Och Jonna (om du läser) jag har lyckats matcha tröja och byxor :-) Är jag inte duktig? (hårsnodden är tyvärr än en gång i en annan färg...) *Fnissar*

I dag....så var tanken att vi skulle ta en tur till klubben jag och Helen. Snön kom på tvären, vi slet med stallet och ströade upp med torv. Började borsta och sadla (upptäckte samtidigt att vi hade en musfamilj i sadelkammaren, helt orädda....)  https://www.facebook.com/photo.php?v=10151998771082860&l=7749336501552240020 (klicka på länken om ni vill se)

Vi bestämde att jag skulle köra upp så vi kunde lasta på krönet (kommer man dit, kommer man fram överallt), sagt och gjort, satte mig i bilen och körde upp...problemet kom när jag skulle bromsa, kasade säkert 4 meter med tom transport. *SUCK* Var bara att köra tillbaka och släppa ut pållarna i hagen i stället. Vi tog en tur med kvasten i sadelkammaren i stället, för att se om våra orädda möss kanske skulle bli avskräckta, men inte. En av dom var ute i stallet och var framme och nosade på min hand.
Man kan ju säga att dom lär vara lätta byten när våra slöa katter nån gång får tag i dom....*Gapskratt* Då ska ju katterna först masa sig ur huset...

Nä vänner, nu ska jag kolla resterande filmer,
och ni får hålla till godo med dagens ord:
När man tänker nånting vänligt bör man tänka det högt.

/Lola 

Tanken var god...

...men ibland blir det inte bra ändå tyvärr.
Blev bjuden på julfrukost av klubben, tyvärr vad det lagt på en fredag, och den är för mig en dag som går i ett. Så jag valde att avstå.
Dom veckor jag inte tränar för Ingamay så hinner jag precis göra allt klart innan jag börjar jobba, veckorna med träning så hinner jag tack vara ett Helen hjälper mig med stallet. Nån enstaka gång är gubben hemma och då hjälper han mig.
Sedan var väl tanken på att äta frukost 2 gånger inte så lockande, äter ju min runt sex. Kan ju inte gå på fastande mage på grund av min medicin som får mig att må illa. Så mat måste i kroppen direkt när jag har vaknat. Får väl erkänna att lite av min omogna gnällighet kom av detta,  kunde vi inte pratat i hop oss vad som stämde tidsmässigt, vi är ju ändå bara 4 anställda.  :-(  Ja-ja, jag erkänner i varjefall att jag är gnälligt omogen...Och då hade man kanske fått "tycka" redan innan bokning skett.
Får väl skylla på PMS eller nåt, som om det är nån ursäkt....

Som tur är så fick A-Barnet mig på bättre humör, det var han som fick "Tanthoppa" i går, helt okomplicerad på hinder och bara lite fobi för läktaren. *tummen upp*.
Han trivs med sitt Micklemträns, blir så tydligt när bakbenen inte är med nu när han inte "krullar i hop" sig.

Sedan var det dags för Ingamayträning, där hade jag inga förväntningar alls på Elvira Elvisp. Men åkte dit med inställningen att man för vara nöjd om ett av två ridpass går bra....
Förra träningen var det som att baxa runt ett amerikanskt kylskåp med attitydproblem (ni vet dom där stora bulliga sakerna). Hon var helt bedrövlig, så stark i huvudet och bara sa *Fuck off* #Jag tänker inte göra ett skit av vad du ber mig om, bara så du vet....
Sån blir hon om det bara är hoppning under längre tid (Har ju varit några inställda Ingamayträningar), där på hoppningen får ju hon tänka och ta egna beslut. Sedan när hon helt plötsligt skall/måste underordna sig, ja, då kommer "fulefingret" från henne.
Men förra veckans "baxande" hade gett resultat, plus att jag fortsatt att baxa runt henne och hon har inte fått snegla på ett hinder under tiden.
Så även denna träning gick "super" (i mina ögon mätt) hon var med på noterna och försökte, sedan att hon inte orkar alla gånger är en annan sak. Hon har ju inte dom bästa vinklarna på sina bakben, krävs mycket för att peta in don under kroppen. Fast hon kan om hon vill...

Fast då är det ju hoppning...

Och humöret går upp och ner...från gnällig till glad, tillbaka till gnällighet igen. " Vilket jävla väder.., massa vit sörja på marken.
Vintern är kass, man vet ju att det nästan bara slaskar hela tiden.
Tanken på att gå ut nu och putta omkring en full skottkärra i massa snö upp för backen in i skogen till containern....*kul....eller not*
Vårt stall är inte det mest lättarbetade precis...

Det är väl bara att sluta gnälla och ta tag i dagen *Rycka upp mig*

Dagens ord:  Det gäller att alltid ha höga förhoppningar. Annars blir man inte besviken.

/Lola 

Vad fan är det för fel...

..På folk?
Eller mänskligheten, eller kanske mer bristen på mänsklighet.
Man blir överöst i tidningar och på nätet (säkert också på TV, men där kollar jag sällan) om barbariska handlingar på både människor och djur. (samtliga bilder är lånade)

Dunfjädrar som plockas på levande fåglar, 

angorakaniner som får pälsen avsliten,

 Halalslakt *vedervärdigt*, 

katter som slaktas i gränder för sin päls (och kött)

hundar som binds ihop i trånga burar (för senare slakt),

Hästar som pryglas och smetas på med syra för att göra höga benlyft, listan går att göra oändlig...*tyvärr*
Nu blev det mest djurexempel, men "vi" är lika omänskliga mot våra medmänniskor.
Det mesta händer utomlands främst i Kina (och det är VI som många gånger är köpare/konsument),

Men vi är fan inte mycket bättre här hemma. (Om nu någon skulle höja en moralens finger och säga "Dom är ...")
Vi kanske inte kommer upp i riktigt samma nivå men,
Här skållas grisar levande, ( Oh, ursäkta, vi missade att den levde, får man höra...)
Minkar avlivas (och lever) på ett grymt sätt för sin päls, för att sedan kastas på marken som avfall

Nu orkar jag inte leta mer vedervärdiga bilder :-(

Jag har kanske en viss förståelse för att man kanske i länder där man har fullt upp med att överleva dagen, kanske inte har "tid" att känna empati för lidande omkring en. Men inte här i Sverige!

Som tur är så finns det "Änglar" som gör allt för att förhindra lidande, som räddar människor, hundar, katter, hästar, ja bara nämn djuret så finns det säkert någon organisation som arbetar hårt. *som tur är*

Blev inget roligt inlägg det här, men så är det ibland

Dagens ord får bli: Vi har inte ärvt jorden av våra föräldrar. Vi lånar den av våra barn.

/Lola