Jag borde inte...

...skratta. Men det gick liksom inte att låta bli.
Jag och Gubben tog en tur till Alingsås för att hälsa på min mormor (och mamma naturligtvis, som är där för att hålla henne sällskap)" Jättelängesen" jag var där senast, blir liksom aldrig av. Man tänker, nästa vecka så åker jag...och så går veckorna.
Men nu kom vi alltså äntligen iväg!

Insåg snabbt var min lilla, (mycket lilla, i princip obefintliga) förmåga att överdriva saker kommer ifrån....mormor...
Hon börjar bli till åren, född 1921 så jag får det till 92, snart 93 (tror jag, matte är inte min grej).
Men när mormor nämnde sin ålder så var hon nästan hundra. Eller i varjefall 98 enligt henne själv.
Och även min tjurskalliga envishet har jag nog från henne, fanns inga argument i världen som kunde få henne yngre. Är väl mer spännande att vara "nästan 100 än 90+...
Fast det är fantastiskt, oavsett ålder så är hon otroligt frisk och kry (inte om du frågar henne i och försig eftersom hypokondri är en sak som hon nog lider av)
Glömmer aldrig när AIDS dök upp, och hon var övertygad om att hon blivit smittad. Hon hade ju gått på en offentlig toalett en gång.....

Vi kom lite "oanmält" mamma visste vi skulle komma, men mormor fick reda på det en stund innan, annars så ska det lagas middag och städas och... ja vad man nu gör när det kommer "finbesök"...
Men trots det så hade hon lyckats skramla fram ett litet julbord.
Vi hade med oss tårta, blommor och choklad.

Tårtan ja...
Mormor är ganska klar i knoppen, men "lätt vimsig" (ännu ett drag jag verkar ha från henne)
Så hur många turer tårtspaden tog innan den hamnade på bordet, det vete gudarna. Och när jag sedan lite diskret (ni ser, nu överdriver jag, jag är väl sällan diskret) sa att tallrikar att äta på kanske va bra. Så delades det ut en minimal assiett (hur fan det nu stavas?) till mig, och mormor lyckade få en sopptallrik??? *ASG* hon skyllde på att hon inte såg var tallrikarna stod, men jag vet minsann. Större godismonster än henne får man nog leta efter.

Konversationen vid bordet handlade om allt möjligt, och vid något tillfälle så sa mamma"SKIT".
Finns ingen som kan snörpa på munnen som mormor ska ni veta...
"Usch vad ni pratar fult" sa mormor. Mamma försökte förtvivlat förklara att det var HUNDSKIT vi pratade om (konstigt ämne vid ett matbord, jag vet... och vi behöver inte gå in på detaljer) och det är svårt att hitta några "fina" ord för skit...

Mormor har även blivit lite stel och vill gärna hålla sig i något. Jag kom med en i mina ögon briljant ide, varför inte en rullator?
Sa jag att min mormor är bra på att snörpa på munnen???
Nä tack!!! Jag har min cykel säger hon...

Och ska jag vara ärlig så undrar jag om hon verkligen är så gammal och stel, för helt plötsligt står hon med ändan i vädret och rättar till fransarna på mattan *Städar maniskt*. Disken gjordes i ett huj medan vi satt i vardagsrummet och jäste. Vem hon hon pratade med där ute har jag ingen aning om, men munnen gick i ett.

Att titta på TV ihop med henne är hopplöst. är det nyheter så lyssnar hon två ord, sedan kör hon igång och pratar om vad hon tror det handlar om. Det måste hända något hela tiden. Hon fick för några år sedan frågan av en läkare om hon var diagnostiserad med ADHD. Det säger väl hur hon är? *Faktiskt helt underbar* Om ni nu skulle tro något annat.

Och som hårt arbetande bondmora , uppe i ottan och mjölka kor, hårt slit hela dagarna, Så har hon nog, hur konstigt det än kan låta haft nytta av eventuell ADHD.

Dagens ord får bli: Belöningen för ett väl uträttat arbete är ett väl uträttat arbete.
(det tror jag mormor håller med om)

/Lola