Det ska vara roligt...

...att rida. Och det har jag oftast när jag håller på, även om det inte alltid går så mycket framåt så är huvudsaken att man har kul. Lider med dom som kämpar med hjärnspöken när det gäller ridning. Själv är jag lyckligt lottad. Om man inte har nån hjärna så kan man heller inte ha några spöken ;-)
Skämt åsido, måste vara fruktansvärt jobbigt att behöva hantera rädsla när man rider.
Har själv inställningen att "blixten slår bara ner en gång på samma ställe" sen att man  har blivit motbevisad att det gör den visst ibland skakar jag bara av mig (ok, 2 ggr möjligtvis, men 3? Glöm det). Hjälper liksom inte att oroa sig i onödan, händer det så händer det.

I dag så har jag tränat med A-Barnet <3 *LYCKA* Visst var han taggad och elektrisk, men sån härlig känsla att faktiskt kommit så långt att jag klarar det. Och sedan var han ett A-Barn med stort A, hade "inhyrd" läktarfobiterapi, som han skötte med bravur: *Ett styck litet barn som sprang fram och tillbaka på läktaren*.

Nöjd häst :-)

Ni som läser på Facebook också vet ju att jag skulle låna ut en häst/ponny till träningen. Och ni har väl redan räknat ut vem det blev? Elvira Elvisp *Fanfar* Vår lilla Duracellkanin <3

Känner mig lite stolt över allt beröm hon får. -Välriden, lyhörd och en underbar galopp....

För er som följt mig och Elvispen genom åren vet att resan varit lång, Galopp???? Vi "skenade" runt i korsgalopp och fick använda väggarna som stopp....

Har sagt det innan och jag säger det igen. Hårt arbete ger resultat!

Nu byter jag ämne (övertydlig...)

Att släppa taget och gå vidare, trots att man känner sig bitter, orättvist behandlad, övergiven, eller vad sjutton som helst.

För att lägga negativ energi på *valfritt ord här* drabbar bara en själv. 

Tänker lite på Zetterman i ryttareliten, så mycket bitterhet :-(

Jag känner igen mig, jag har själv varit "där" fast för typ 20 år sedan. Men med åren lyckats släppa och gå vidare. 

Men oj vad jag ältat.....

Tills jag insåg att det bara får mig att gräva ner mig djupare, personen som min bitterhet gällde gick genom livet helt ovetande. Och även om personen vetat, skulle mitt liv blivit bättre av det? Nä, troligen inte, troligen aldrig på tin...

Fan va djup jag blev så här en torsdagskväll..... Allt för att slippa tag tag i det fortsatta målandet. Inget kul längre. Min impulsiva period har lagt sig och jag vill hellre surfa på datorn. Och nej, jag har inte monterat vårt nya Ikeaskrivbord "Freddie". Jag har tangentbordet i knät :-/

Längesedan det kom ett dagens ord: Lyckan är för enkel för att vi ska förstå den.

/Lola

Lugn...

Lugn helg...
Ja, det har det varit, trots att debuten att sitta upp på ADHD-Killen blev på lördagen. På lina först så eventuell ånga fick pysa ut. Sedan upp. Ingen gjordkänning alls *WOHOOO*. Hur sjutton klarade man sig innan ELT-sadelgjorden???
Han fick helgen till ära inviga två nya schabrak, grimman fick han innan i veckan.

The Beast <3

Leopardfasen var det ju...

Klassiskt blått och silver *skitsnyggt* Anna Scarpati (tror jag)

Han fick "jobba" båda dagarna. Men oj vad stel han är. Vila har inte gjort honom gott. Inte alls som mamma Elvisp som softat till sig under vilan. Där är det en annan sak som gör att ridningen blir som ett lotteri. Hennes brunster..... Hon river upp avtalen på den inskickade offerten och talar om att hon minsann inte tänker underordna sig någon!!! *SUCK* Ledarskapsövningar på henne är hopplösa. Sassenasse tvärstannar och backar, nästan så han springer. Stanna gör hon, men ALLTID med ett extra steg innan, och backa...Glöm det. Baxa henne bakåt går, men att frivilligt för lätta hjälper göra något...*Tålamodsprövande dam*

Sadlar, NEEEEJJJJJJJ, trodde det var lugnt med den biten nu, och det är det väl för hästarna (lugnt). Men jag hade Alton på lördag och Siennan på söndagen och fick skitont i bäckenet av den senare... Tror det beror på att man sitter mer fast i den senare. Blir förhoppningsvis bättre allt eftersom man läker ihop. *Håller tummarna*
För naturligtvis så är det favoritsadeln jag fick ont av :-(

Annars så har helgen varit lugn som sagt. Tillbringade båda dagarna på läktaren för att kolla på Niclas hoppkurs, med mysigt småprat på läktaren (och i vårt fina fik som var öppet, ni har väl inte missat det?). *Härligt det är att göra ingenting. *
Fast gud vad nervigt det är att titta på när andra hoppar *hjärtat i halsgropen*
Högt hoppar dom också. Inga tanthoppningshöjder där inte.

I dag så blir det ole dole doff i stallet, vem som får gå först. Lutar åt att Elvispen får jobba och skritta ut på Sassenass. Sen ska jag hinna till gymmet. Hur ska man hinna träna sen när man börjar jobba? ...

Nu ut i den "fina" *ironisk* vädret...

Dagens ord: Ordspråk är som färdigsydda kläder - det händer att dom passar.

/Lola

Sparkad....

...från sjukgymnasten. Ja, det blev jag i tisdags.
 - Jag kan inte hjälpa dig mer, du klarar dig lika bra själv, Lycka till och hör av dig om du känner att du vill ha tips eller råd.
Det måste väl vara ett bra tecken att mitt tillfrisknande går framåt.

Jag kan i princip göra det mesta, bortsett från att en del saker gör ont. Men jag har inte längre några större begränsningar rörelsemässigt. Fast det är väldigt långt till golvet när man ska böja sig, men det är mer avsaknaden av rumpmuskler som gör det jobbigt.
Har inte haft mycket till rumpa innan, men nu är den från sidan sett obefintlig. Funderar på implantat samtidigt som jag botoxar panna och läppar....Vilket jag ändå gör regelbundet.
(får väl tillägga att det var ett skämt, om nu någon inte kan läsa in ironi eller skämt)

För något jag aldrig skulle göra (hur fåfäng jag än är) är att "sätta kniven" (eller sprutan) i mig för att "förbättra" något. Nåt jag önskar att jag hade var tjockare/mer hår däremot. Blir så avundsjuk på alla med tjockt långt hårsvall. Å andra sidan så har jag alltid håret uppsatt, så när jag skulle ha nytta av det vete fåglarna... Och det blir säkert varmt under hjälmen....  Så mitt tunna stripiga hår kanske är det bästa att ha...
*hitta det positiva i allt var det ju*

Lånade ut Elvispen häromdagen, alltid roligt att se nån annan rida sin häst. Tack Kicki, det måste varit för att du red loss henne som hon gick så bra dagen efter på träningen *tummen upp*
Hon behövde få gå i ett friskare tempo. *Lola fisrider*

Bra flyt på lektionerna har det också varit, och jag längtar efter mina resterande grupper. Åse har gjort ett toppenjobb med dom. Men snart är "arga tanten" tillbaka.
... Glömmer aldrig när jag skulle ha en av Niclas barngrupper för några år sedan. Där en av eleverna var min förra medryttares dotter. Hon hade ju varit hemma hos mig, och där är jag väldigt bestämd med hur jag vill ha det....
Med påföljd att hon skrämt upp hela gruppen med att säga
-Vi ska ha Lola idag, och hon är JÄTTESTRÄNG!!! Så när jag kom så stog hela gruppen i givakt färdigsadlade :-) Sen insåg dom snabbt att jag skäller värre än jag bits. *Tandlös kärring*

I dag tandläkarbesök *USCH* för att sedan göra något roligare, Ingamay träning. Där är väl en sak som jag fortfarande inte kan göra efter olyckan, eller rättare sak gör för mycket, Skvalpar runt i sadeln. Sitta still och hålla bålstabiliteten är skitsvårt än/fortfarande...
Men svårt att skylla på bäckenfrakturen i det läget, för hur många gånger har jag inte hört IM säga "SKVALPA INTE RUNT I SADELN, SITT STILL!!!"
Men lite skönt att kunna skylla på något för ovanlighetens skull ;-)

Och nu så har ADHD-Killen pockat på uppmärksamhet en bra stund med sina leksaker. Så det är dags att starta dagen.

Dagens ord: Allt har sin bortförklaring.

/Lola 

Fullständigt livsfarligt....

...att Facebooka på mobilen. Nu överdriver jag väl kanske lite. Men bara lite....
Touchskärmen är så lätt att komma åt av misstag och helt plötsligt har man råkat gilla något. Typ en Michael Jackson sida. *ve och fasa*  Han tillhör inte en av mina favoriter så ni kan väl ana att jag såg ut som en fågelholk när Helen frågade om jag helt plötsligt gillade honom....
Innan jag fick bort det... :-( Spelar väl ingen roll egentligen, det är mer principen. Jag klickar sällan på gillasidor över huvud taget så att helt plötsligt gilla något som jag inte ens gillar...*morr*

Jag har också både lagt till och tagit bort vänner av misstag bara genom att mobilen lever sitt eget liv :-/
Och gud vet hur många gånger jag gillat någons kommentar utan att ha en aning om det....
Sitter helst vid datorn när jag surfar. Stor skärm så man ser (är i den åldern nu) och stora tangenter (stora fingrar)
Har ändrat mina inställningar på facebook nu (tror jag) så att endast vänner kan läsa. Har inga "vänbegränsningar" egentligen, men är du nyfiken vad jag skriver så kan du klicka på "följ" om du nu inte vill lägga till mig som vän. Man får lite mer koll på det hela då, finns så många som lever ett "osynligt" liv bakom sin datorskärm "Troll" kallas dom, jag har inte drabbats (än), men tänkte ligga steget före....
Chansen är lika stor om inte större här på bloggen, men den är ju bara att lägga ner om det skulle dyka upp konstigheter...

Fnissar....som om jag skulle ha mer koll nu.... Med över 500 vänner där jag kanske vet vem 1 fjärdedel är....
*rester från en Farmville spelperiod...*

Gårdagens träning.....Elvira har många namn och i går var hon Mixer De Lux <3 så fin och följsam.
Kanske den inskickade offerten i 3 ex godtogs. Plus att ryttaren kanske inte är lika krävande utan väntar ut den röda inunder.... Skitnöjd i varjefall.
Den något "roliga" instruktionen från Ingamay : "Känn dina sittben"..
Jag: Jo tack, det gör jag...MYCKET...
Lite ömgumpad efter passet men det är det värt *Big Smile*

Det där med att jobba korta pass är riktigt trevligt, man hinner med att vara social och prata med folk på ett helt annat sätt. I vanliga fall så hinns det inte med mellan lektionerna. Sjukt kul att ha lite lektioner igen.
Det roliga var att veckans övning (skänkelvikning i trappa) sida, rakt fram, sida, rakt fram. Var något även jag fick rida för Ingamay. Så det kan sammanfalla :-)

...Om man skulle ta en tur med ADHD-Killen till klubben så han får gå på lina en stund...fast kom på att det är Blåbärshoppning så jag kanske tar en sväng och kollar i stället...

Dagens ord: Det är bättre att själv bevara sin hemlighet än låta någon annan göra det.

/Lola

Gravid....

(Det var ju det där med att hitta en rubrik....)
Nu är det mer min gångstil inte mitt tillstånd det gäller. Från vaggande orangutang till höggravid i gångstil (när jag är trött) Annars så går jag riktigt bra. Tycker jag själv i varjefall ...

Jobbigaste övningen på gymmet är gåbandet (springbandet för dom flesta andra).
Att man ska behöva koncentrera sig för att göra en så "enkel" sak som att gå....
Tappar jag fokus så slänger bena omkring åt alla håll som om dom hade ett eget liv. Fast då är gångbandet perfekt, man kan hålla i sig och verkligen känna efter hur man belastar. Går jag "live" så blir det inte lika tydligt om man snebelastar. men jag försöker verkligen tänka på hur jag sätter i fötterna.
För att inte få problem längre fram så är det ju viktigt att man stärker sig på rätt sätt.

Har fått tid för röntgen och läkarbesök, fast först i maj. Får se om jag hittar till Mölndals sjukhus....har ju bara åkt ambulans/ambulanstransport dit. *liggande*

Sassenass skötte sig på linan i går, denna gången var ju Kaggen med så då blev han inte lika speedad

Han "stretchlongerades" så han fick jobba loss sig ordentligt. *förböjd med jääättelååång yttersida*

Är annars väldigt noga med att yttersidan ska vara med, men ibland så måste saker och ting töjjas ut.

Resultatet blev en häst som blev låg och låg och sökte sig framåt. Nöjd och trött häst.

Där är en sak som belastar mitt bäcken konstigt nog, att ta små steg och hela tiden vända runt...

Blir rejält trött i kroppen efter det. 

Det kanske inte framgår när jag skriver, då kanske ni får uppfattningen att jag är igång hela tiden. Men så är det inte. Många timmar som kroppen intar ryggläge och bara vilar. För det är under vila som kroppen hinner laga sig.

Men hur kul skulle det vara om jag skrev. "Låg och tittade på TV i 5 timmar," för att sedan gå igenom vilka program jag sett? Finns ju liksom kuligare saker att skriva om..... Eller?

Fast det är kanske lika tråkigt att läsa om mina gymbesök.... 

Många av er önskar säkert att det skulle handla om Lillskata, och faktum är att jag tror att det är hon och Bosse Pedofil som är här och kivas med det andra skatparet. Dom verkar vara väldigt noga med var gränser går och dom nuvarande räknar väl inte Lillskata som infödd, då hon är adopterad. Ni ser, även i skatvärlden finns massa fördomar ;-)

Lillskata, Vimses stora skräck :-(

Kolla den avundsjuka blicken

 I can fly...

Allt är inte guld som glimmar...

Hoppas verkligen att dom får lov att i varjefall få hälsa på ibland. Fast som jag sagt tidigare så anser ju Bosse att jag är svärmodern från helvetet... Så det är lite "Åker du till din mamma *läs flyger* så behöver du inte komma tillbaka. Jag vill inte att du ska bli som hon" (Sagt av Bosse)

Dagens ord: Livet är inte ett problem som skall lösas utan en verklighet som skall upplevas.

/Lola