Sparkad....

...från sjukgymnasten. Ja, det blev jag i tisdags.
 - Jag kan inte hjälpa dig mer, du klarar dig lika bra själv, Lycka till och hör av dig om du känner att du vill ha tips eller råd.
Det måste väl vara ett bra tecken att mitt tillfrisknande går framåt.

Jag kan i princip göra det mesta, bortsett från att en del saker gör ont. Men jag har inte längre några större begränsningar rörelsemässigt. Fast det är väldigt långt till golvet när man ska böja sig, men det är mer avsaknaden av rumpmuskler som gör det jobbigt.
Har inte haft mycket till rumpa innan, men nu är den från sidan sett obefintlig. Funderar på implantat samtidigt som jag botoxar panna och läppar....Vilket jag ändå gör regelbundet.
(får väl tillägga att det var ett skämt, om nu någon inte kan läsa in ironi eller skämt)

För något jag aldrig skulle göra (hur fåfäng jag än är) är att "sätta kniven" (eller sprutan) i mig för att "förbättra" något. Nåt jag önskar att jag hade var tjockare/mer hår däremot. Blir så avundsjuk på alla med tjockt långt hårsvall. Å andra sidan så har jag alltid håret uppsatt, så när jag skulle ha nytta av det vete fåglarna... Och det blir säkert varmt under hjälmen....  Så mitt tunna stripiga hår kanske är det bästa att ha...
*hitta det positiva i allt var det ju*

Lånade ut Elvispen häromdagen, alltid roligt att se nån annan rida sin häst. Tack Kicki, det måste varit för att du red loss henne som hon gick så bra dagen efter på träningen *tummen upp*
Hon behövde få gå i ett friskare tempo. *Lola fisrider*

Bra flyt på lektionerna har det också varit, och jag längtar efter mina resterande grupper. Åse har gjort ett toppenjobb med dom. Men snart är "arga tanten" tillbaka.
... Glömmer aldrig när jag skulle ha en av Niclas barngrupper för några år sedan. Där en av eleverna var min förra medryttares dotter. Hon hade ju varit hemma hos mig, och där är jag väldigt bestämd med hur jag vill ha det....
Med påföljd att hon skrämt upp hela gruppen med att säga
-Vi ska ha Lola idag, och hon är JÄTTESTRÄNG!!! Så när jag kom så stog hela gruppen i givakt färdigsadlade :-) Sen insåg dom snabbt att jag skäller värre än jag bits. *Tandlös kärring*

I dag tandläkarbesök *USCH* för att sedan göra något roligare, Ingamay träning. Där är väl en sak som jag fortfarande inte kan göra efter olyckan, eller rättare sak gör för mycket, Skvalpar runt i sadeln. Sitta still och hålla bålstabiliteten är skitsvårt än/fortfarande...
Men svårt att skylla på bäckenfrakturen i det läget, för hur många gånger har jag inte hört IM säga "SKVALPA INTE RUNT I SADELN, SITT STILL!!!"
Men lite skönt att kunna skylla på något för ovanlighetens skull ;-)

Och nu så har ADHD-Killen pockat på uppmärksamhet en bra stund med sina leksaker. Så det är dags att starta dagen.

Dagens ord: Allt har sin bortförklaring.

/Lola