En glad gris...

Fortsätter lite på ett tidigare inlägg med det där hur vi behandlar djur...

Sverige är ett föregångarland i mångt och mycket, men vi ska inte slå oss på bröstet allt för hårt.
För om allt hade varit på topp så hade djurskyddet.se och andra organisationer inte kunnat ta kort på grisar som står upp till magen i dynga/grisar som ligger döda/avbitna svansar och liknande.
Och även om svenska grisar har det betydligt bättre än till exempel dom danska, som kan få tillbringa sina liv fullständigt fastlåsta, antingen liggande när dom har kultingar eller stående övrig tid. (upp till 5 år) Tänk er själva vilket djävla liv....

Så då undrar jag, får en svensk gris någonsin komma ut? Se solen och böka runt?
Är alldeles för dåligt insatt hur svenska grisar har det, men jag tror tyvärr att det är ett fåtal som får se dagens ljus, kanske den dan dom ska fösas upp på slaktbilen möjligtvis.

Men dessa som jag stötte på häromdan lever ett toppenliv fram till dess dom förmodligen skall bli julskinka eller något. Här kan vi snacka glada grisar :-) böka runt och leva i flock. Med ett halmat hus att gå in i om kylan blir för jobbig. Lyckligt ovetande om framtiden....
Jag betalar gärna ett betydligt högre pris om jag vetat att djuren lever ett "värdigt" liv.

Men det finns alltid två sidor av det mesta. Om "alla" köpte svenskt så skulle förhållandena för dom svenska djuren sakta bli bättre. Men problemet är ekonomin. Även om jag kanske kan välja det dyrare svenska så kan inte många barnfamiljer/pensionärer det. När man måste vända på vartenda öre så kanske man inte tänker på hur kotletten man kollar priset på levt tidigare. Och det spelar ingen roll om det är röd eller blå regering (eller vad fan för färg partierna har nuförtiden) Om nu nån skulle vilja göra det till en politisk fråga.

Och ett enormt hopp i mina skriverier som vanligt...

En iller... Ja det har vi hemma, slinker runt stallet och jagar förmodligen dom smällfeta mössen däruppe...
Har sett den några gånger. Troligtvis en hane för den är ganska stor, tassarna är som katternas ungefär.
Inte lyckats fota den då den är snabb som en...*vessla* (Iller)
Hundarna blev som tokiga första gången, dom luktar ju ganska rejält. (Illrar alltså, mina hundar luktar inte mer än vanligt) *sniffar i luften*

Isen...fullständigt inisad, vägen som en skridskobana, fast i dag fick häststackarna komma ut i varjefall, saltat som en galning, nu är det bara resten av vägen som skall göras... *hoppas det töar rejält i natt*
Svär långa ramsor över vintern med snö och slask.

Yo-yo, den försvunna katten som efter ett halvår dök upp igen, mager som en skrika.
Ligger och myser mätt och belåten just nu,
får hoppas hon bestämmer sig för att hålla sig hemma fortsättningsvis.
Men hon är en "vildkatt" i sin själ, vi duger endast för att vi ger henne mat och värme.
Hon behöver liksom inte oss om ni förstår vad jag menar. Våra andra katter söker närhet och "gos". Yo-yo klarar sig utan sånt där tjafs, det är för veklingar verkar hon säga.
Bara hon är lycklig så...även om jag går med konstant oro för vad hon är...
Jag kan ju slappna av för stunden i varjefall.
Doj-doj (Doris) var väl mindre glad när hon (Yo-yo)kom tillbaka. Doris vill helst ha all uppmärksamhet. Och hon verkar till och med svartsjuk på Yo-yo när Jara pussar henne (Vilket Doris själv hatar....) *spretar kattklor åt alla håll för att undkomma Jaras långa tunga* Och Doris har några extraklor ska ni veta....

Nu borde jag....*listan kan göras lång* ...göra ...något. Typ byta i sängarna, fällande hundar gör att lakarna snabbt ser ut som dom har päls...

Dagens ord får bli:
Det är lustigt att det med relativt få ord i språket går att säga så mycket dumheter.

/Lola