Blev bjuden på julfrukost av klubben, tyvärr vad det lagt på en fredag, och den är för mig en dag som går i ett. Så jag valde att avstå.
Dom veckor jag inte tränar för Ingamay så hinner jag precis göra allt klart innan jag börjar jobba, veckorna med träning så hinner jag tack vara ett Helen hjälper mig med stallet. Nån enstaka gång är gubben hemma och då hjälper han mig.
Sedan var väl tanken på att äta frukost 2 gånger inte så lockande, äter ju min runt sex. Kan ju inte gå på fastande mage på grund av min medicin som får mig att må illa. Så mat måste i kroppen direkt när jag har vaknat. Får väl erkänna att lite av min omogna gnällighet kom av detta, kunde vi inte pratat i hop oss vad som stämde tidsmässigt, vi är ju ändå bara 4 anställda. :-( Ja-ja, jag erkänner i varjefall att jag är gnälligt omogen...Och då hade man kanske fått "tycka" redan innan bokning skett.
Får väl skylla på PMS eller nåt, som om det är nån ursäkt....
Som tur är så fick A-Barnet mig på bättre humör, det var han som fick "Tanthoppa" i går, helt okomplicerad på hinder och bara lite fobi för läktaren. *tummen upp*.
Han trivs med sitt Micklemträns, blir så tydligt när bakbenen inte är med nu när han inte "krullar i hop" sig.
Sedan var det dags för Ingamayträning, där hade jag inga förväntningar alls på Elvira Elvisp. Men åkte dit med inställningen att man för vara nöjd om ett av två ridpass går bra....
Förra träningen var det som att baxa runt ett amerikanskt kylskåp med attitydproblem (ni vet dom där stora bulliga sakerna). Hon var helt bedrövlig, så stark i huvudet och bara sa *Fuck off* #Jag tänker inte göra ett skit av vad du ber mig om, bara så du vet....
Sån blir hon om det bara är hoppning under längre tid (Har ju varit några inställda Ingamayträningar), där på hoppningen får ju hon tänka och ta egna beslut. Sedan när hon helt plötsligt skall/måste underordna sig, ja, då kommer "fulefingret" från henne.
Men förra veckans "baxande" hade gett resultat, plus att jag fortsatt att baxa runt henne och hon har inte fått snegla på ett hinder under tiden.
Så även denna träning gick "super" (i mina ögon mätt) hon var med på noterna och försökte, sedan att hon inte orkar alla gånger är en annan sak. Hon har ju inte dom bästa vinklarna på sina bakben, krävs mycket för att peta in don under kroppen. Fast hon kan om hon vill...
Fast då är det ju hoppning...
Och humöret går upp och ner...från gnällig till glad, tillbaka till gnällighet igen. " Vilket jävla väder.., massa vit sörja på marken.
Vintern är kass, man vet ju att det nästan bara slaskar hela tiden.
Tanken på att gå ut nu och putta omkring en full skottkärra i massa snö upp för backen in i skogen till containern....*kul....eller not*
Vårt stall är inte det mest lättarbetade precis...
Det är väl bara att sluta gnälla och ta tag i dagen *Rycka upp mig*
Dagens ord: Det gäller att alltid ha höga förhoppningar. Annars blir man inte besviken.
/Lola
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar