En tillbakablick...

..på året som gått får ni inte, det har jag ju lovat/sagt/skrivit.
Hade jag inte bloggat kanske, men är man nyfiken vad som hänt under året är det ju bara att kolla i menyn till höger.....(eller kolla min facebooklogg)
Blir ju mer som en snabbrepris en återblick, och jag är ingen älskare av repriser....

Men med ordet återblick kommer jag osökt in på:
Att älta det "förflutna". Ja det finns det folk som gör, har folk i min bekantskapskrets som är såna energitjuvar just för att dom i stället för ha kul när man mot all förmodan träffas, bara gnäller eller är bittra över allt möjligt. Vad folk ska ha sagt/ gjort/ inte gjort....
Retar sig på den och den, kan inte släppa utan vältrar sig i självömkan....
Och det "roliga" är att dom människor som är föremål för all bitterhet och liknande troligen är helt ovetande om det. Så varför ödsla sin energi på att älta gammal skit (tur inte mormor läser, nu skrev jag skit..)
när motparten troligen mår toppen och har inte en aning om att "någon" hyser agg....
För det är faktiskt så att man har ett val, att skylla på någon annan så fort det blir skit är en enkel utväg.

Upplevde ofta när jag växte upp att vad jag än gjorde så var det inte bra nog, att jag inte kunde något.
Jag fick inte ha en annan åsikt än personen så jag valde (då) att vara tyst.
Men jag gjorde senare ett val, att i stället för att låta personen knäcka mig (som absolut inte var **** mening, ska ni veta, bara så personen var)
Så blev det att jag kanske lite överdrivet alltid hävdar min åsikt, jag tänker fan inte stå tyst i varjefall.
Att jag aldrig är rädd för att försöka. Det kan inte gå värre än att det går åt pipan, och jorden fortsätter troligen att snurra ändå....
Att jag faktiskt kan säga att: Jag tycker nog jag är hyfsat bra på det jag gör (om du inte håller med, ja det skiter jag i fullständigt...(Nu sa jag SKIT igen.....)
Det jag gör, gör jag för min egen skull, inte för någon annan.
Alla händelser i ens liv formar ju en, hur slutresultatet blir väljer du.
Missförstå mig inte nu, tro inte jag går runt och är konstant lycklig, för det är jag absolut inte.
Har rejäla dippar och downperioder där jag tycker lite extra synd om mig själv. *läs JÄTTEMYCKET*

Gårdagen:
Nyår tillbringades hemma, efter att jag och Helen varit på klubben. Hon med Kaggen och jag jobbade en annans häst på töm.

Något som verkligen behöver lyftas fram är att JAG lagade maten i går.
Ren självbevarelsedrift faktiskt. Höll på att svälta ihjäl (överdriva? Jag? Nääää)
Men det är verkligen inte ofta som jag startar spisen (säger man så?) Startar...???

Gubben och hans lekkompis (Ja, dom har roligt när dom håller på) tillbringade dagen med att skopa SKIT, Det va hiskeligt vad ofta det ordet dyker upp... All lera/S**T (nu skrev jag det inte) som samlats vid matplatsen i hästarnas hage togs bort. Fattar inte att det kan bli sån gegga.

Efter maten så blev det slappande i soffan hela kvällen och vi lyckades nog vara uppe ända till 22.30
Hundarna är som tur är helt orädda för smällare/fyrverkerier. Men jag lider med dom djur och människor som är livrädda. Framför allt djuren. Så många hundar som flyr i panik, och tyvärr aldrig kommer tillbaka.
FÖRBJUD SMÄLLARE/FYRVERKERI!!!

Inser att mitt inlägg ändå hade en viss tillbakablick.... Ja, ja ni vet ju att jag ljuger som en häst travar och att jag alltid måste slira på sanningen lite...

Första dagen på  året, vad göra? Ja, vad brukar jag göra? Livet rullar på  och vi ska passa på att leva NU, inte i det förflutna och heller inte i framtiden. Vi vet ändå inte vad som händer där.

Dagens ord: Om du vill komma någonstans, gå någonstans.


God fortsättning på er
Lola