Lååångtråkigt...

Håller bokstavligen på att klättra på väggarna. Tiden går hur långsamt som helst.
Dom positioner man använder mest. sitta och gå, är nu dom som är jobbigast. Ligga och stå rätt upp och ner går an.... Men  hur kul är det???

Små projekt som att åka och handla blir helt plötsligt lite omständligare, men man träffar ju folk då. Sprang på en hel hög när vi skulle till Willys. I går var det lasarettet för omläggning av kompresserna.
Dom satt ju jättebra....ända tills idag....*suck*
Fick som tur var en omgång med mig hem. Stygnen ska tas om nån vecka, ser fint ut. Klarat mig från infektioner och liknande.

Saknar jobbet nått enormt, särskilt lektionsdelen. Hoppas att jag när jag är hyfsat rörlig ska kunna ha lektionerna, även om sittandet på ett kontor kanske dröjer. Lite konstigt att ett stillasittande jobb kan vara mer ansträngande....

Hästarna ser just nu ut som dom varit på ler-spa hela högen. Blir ju inte mycket borstat.
Ska försöka vara lite "stallig" i dag fast ADHD-killen tutar högt när jag kommer med kryckorna *mespropp*

Tänkte börja med Gammeltanten Myran, hon står ju som en peng och skulle aldrig göra något <3

Blir ju inte så mycket att skriva om när man inget gör....
Till alla er som ringer, skickar sms och meddelanden. Ta inte illa upp om jag inte svarar.
Det blir några om dagen. Och jag har sällan telefonen i närheten. Och så tänker jag: Jag ska svara sen....och sen är det glömt....

Dagens ord: Lyckan är för enkel för att vi ska förstå den.


/Lola