Nu hoppar vi....

...över till bloggen i stället. Det var ju ett tag sedan.

Är lite kluven vad jag tycker om att ha blogg. På Facebook får man mer "kontakt" med dom som läser genom kommentarer och gilla-tryckningar, o andra sidan så är det många som läser i "tysthet" på Facebook.
Här på bloggen så ser man statistiken hur många som läser. Spelar väl egentligen ingen roll hur många det är men ändå... Även om jag skriver för att rensa i mitt eget huvud så är det kul att veta att folk följer en *ego*
Det är också lättare att ha med bilder här....
Får se hur jag gör. Den dagen Facebook gör så man kan ha typ samma upplägg som på en blogg så är valet lätt.....

*skruvar på mig* Att sitta är nog den mest smärtsamma upplevelsen..... Men för att kunna skriva så är det ju det som gäller, kan ju bara stå med stöd.
Mina kryckor är jag helt strandad utan. Insåg (när jag hoppade runt utanför läkarens rum) att jag behöver nått säkerhetssystem så jag garanterat alltid har minst en krycka. Tappar jag båda så kommer jag inte en millimeter. Så därför var det pyssel och knåp i går. Ett hundhalsband (blingat naturligtvis) om armen och några hårsnoddar med en hake på ändan gör att jag nu kan sätta fast en krycka på armen.
*Nöden är uppfinningarnas moder*

Sovit som en stock i natt, om man bortser från pottbesök, kom upp helt själv (utan att fälla upp sängen så jag satt) Så det går framåt.

Lite trångt i sängen är det dock. Men finns det hjärterum..... Några av ockupanterna

Doris

Vimse

Medicinhögen minskar för varje dag. Härligt!

Bara sprutan fattas.

Dagens outfit

Ridbyxor (håriga från en viss Doris...)

Det är ju Ingamay träning i dag.... som jag tänkte jag skulle försöka kolla på. Håller på att få lappsjuka här hemma. Kan ju tala om att det tog en bra stund att komma i detta klädesplagg, men nu känner jag mig mer som "vanligt". Ridbyxor är ju "jag" liksom :-)

Dagens ord: Känn dej själv - men se först till att du är värd att känna.

/Lola