Det där med smärta...

Hur mäter man den? Vet inte hur många gånger under min sjukhusvistelse som jag skulle gradera min smärta.
Från hur det kändes i viloläge till hur den var när jag rörde mig.
Jag skulle gradera från 0 till 10, där noll var noll smärta (det kunde ni säkert räkna ut, men bättre att vara övertydlig) och 10 var det mesta man skulle stå ut med.. *Typ  "Nudörjagsmärta"*

Har nog en väldigt skev skala..... tror jag var uppe på 4 som mest.
Jag sa till läkarna att: Hur vet jag vad 10 är? Tänk om jag säger 10 och så får jag dubbelt så ont i morgon?
Nä, det där med att gradera smärta var svårt...
Och man klarar nog alltid lite till är min filosofi. *Bit ihop*

FRIHET!!!!
Jag kan köra bil!!!!
Vilken härlig känsla.
Tur man har automat, annars hade det nog inte gått. Fast det känns i ändalykten om man säger så, och jag är väldigt medveten om mina sittben....* Här skulle jag satt en gradering, men då jag är så kass på det så skriver jag inget annat än.... AJ!!!*

Har beställt tid för sjukgymnastik på eget bevåg, nu ska här tränas. Har satt ett mål (till)...
Jag ska komma upp på en häst innan min nuvarande sjukskrivning är över.
Notera att jag inte skriver nån speciell häst... utan det kan ju vara som så att det blir lilla Myran som får bli den första ;-) Men upp ska jag!

*noterar: glöm inte att ha kudde på sadeln*

I dag har jag gått från liten till stor häst. Har lett in K den Sure och Dunken från hagen. Måste säga att dom är fantastiska. Dom "vet" att dom måste ta det lugnt....

Dagens ord: Det är inte din personlighet som skapar dina handlingar, 
utan det är dina handlingar som skapar din personlighet.

/Lola