Första gången....

...som några av våra hästar fått sin pedikyr från nån annan än mig.

Fick ett sms när jag låg på IVA "Ville bara säga att om du behöver ngn hjälp med dina egna hästar å skoning så får du säga till!!!"
Så glad jag blev, får ju erkänna att mina hästars hovar inte fanns i mitt huvud alls just då. Hade liksom fullt upp med annat just då... Saker som var prio ett i ens liv kan snabbt bli förpassat till noll inser man när det händer "saker".

Och i går var det alltså dags, Henrik H kom och skulle se över dom. Får erkänna att en viss oro fanns hur ADHD-Killen skulle bete sig. Han är ju skitsnäll att sko, men kan koppla på lite bokstäver när det är killar i närheten. Har ju varit lite veterinärer och liknande genom åren som gjort att han har en "naturlig"? misstänksamhet mot det manliga könet.
Henrik hann inte stanna bilen ute på gården innan man hörde hur det tutade och snarkade i stallet. (plus att han sparkade omkull min verklåda)
Fast det gick över fort , stod sedan som en peng. *A-Barn <3*
Var bara K den Sure som fick skor, övriga (Elvira och Sasse) skoddes av och verkades bara.
Myran tog jag ju själv häromdagen och Dunken får bli den jag får träna på....Man måste sätta upp mål.
Jag har beställt en ny verktång så det ska vara som att skära i smör den dagen jag gör det.

Annars så skulle man kunna tro att det var jag som skodde i går, i varjefall hur jag mår i kroppen idag.
Att leda ut två hästar och mocka 2 1/2 box och sedan stå i stallet gjorde att jag i dag känner mig lätt mörbultad. Har valt bort all form av smärtlindring, både morfinet och det "vanliga".
Känner att jag vill skona min lever så det är bara att bita ihop. Värst är det när jag sitter. Mina blogginlägg tar en stund då jag måste göra många pauser. Fast det märker ju inte ni.

Läsa mellan raderna (tankehopp)
Det gör jag ibland när man kollar på Facebook, det ska man kanske inte göra.
Men ibland får jag känslan av att en del statusuppdateringar kommer av vad personerna läst på andras inlägg.
Det skrivna ordet kan bli så fel ibland. Man kan ju inte läsa kroppsspråk eller veta om det är ironiskt menat.
Och man läser ju också in det på "sitt" sätt.

Och nu orkar jag inte sitta längre....

Ett mycket passande Dagens Ord: I nöden prövas vännen!

/Lola