Fördomar..

Ja, det har vi nog alla lite till mans. Den som säger nåt annat kanske får tänka till en gång extra. I bland är man kanske inte ens medveten om att man har fördomar.
En av eleverna på ridskolan drar ner sitt ridande på klubben, för att h*n köpt häst.
Jag: Vad kul, vad är det du har köpt då? *Lola Nyfiken*
H*n: Nja, det är ju bara en travare jag köpt....
Jag: Bara??? Det låter som du ursäktar dig?
H*n: Ja, det kanske jag gör, jag tror väl att dom inte har så högt värde hos er "ridfolk"...
Jag: Travare är underskattade, och min första häst var en travare. Man kan ha så mycket kul med dessa härliga individer som är avlade för att alltid göra sitt bästa.
Det var väl ett exempel på fördomar? Att förutsätta/tro att någon "tycker" på ett visst sätt?
Och jag har nog en uppsjö med olika fördomar, även om jag låtsas som det är fakta man kommer med *ler med tungan ute*
Att dra alla över en kant, att anta att bara för att man är av en viss läggning, från ett visst land, viss hårfärg...
Så är man på ett visst "sätt". Det är nog ganska vanligt, tyvärr.
För det vet väl alla att .....*skriv in valfri fördom*....

Helgen som varit, KM i dressyr på klubben. Varför jag inte var med?
Tusen ursäkter...här kommer några, jag jobbade, jag orkade inte och framför allt tanken att fara som en flipperkula mellan staketen var inte så lockande....
Nöjde mig med att titta på alla duktiga ryttare. *stolt fröken* Grattis ALLA till fina ritter *tummen upp*
Otroligt kul att det är sån uppslutning på våra aktiviteter. Alla hjälps åt och har ett gott humör.
Lite tävlingsnerver kan komma i dallring i bland. Men det är snabbt över.

Aktivitet ja...helgens Blåbärshoppning närmar sig *Biter på naglarna*.
ADHD-Killen fick ett pass i monsterridhuset (hans egna ord) i dag, skeptisk och på sin vakt kan man lugnt säga att han var. Men droppade bokstav efter bokstav så vi till slut kunde *något spänd* rida utefter läktarlångsidan. (tur man gläds över lite)
Men han är övertygad om att "skuggorna" gömmer sig bakom läktaren.
Är en nackdel att han är så stor, han har ju lyckats kika över kanten och insett att det finns plats att gömma sig på där.

Missa inte del två "Papperspåsen som gick till attack"

Ordinarie tankehopp.

Var går gränsen? Vad man kan/bör säga? Det där med vikt till exempel, har en kompis som i ett facebook inlägg gjorde många uppmärksamma på att bara för att någon är smal, så kan det vara känsligt att få höra "Gud vad smal du blivit". Varför är det ok att säga det? För inte fan säger man "Herregud vad fet du blivit"?

I mitt eget fall så är det nog en viss form av positivt kritik. Att man själv önskar att man kunde tappa några kilon. Så ta det som beröm om det kommer från mig, eller rättare sagt ta det som att jag är avundsjuk. (även om du inte medvetet är smal)

Men när man möter någon, som helt plötsligt  (i mina ögon) blivit så smal att man tycker det ser sjukligt ut....

Vad gör jag då? Håller tyst insåg jag, blir lite samma sak som om man gått upp i vikt. 

Vad fan ska man säga...

Och då blir det ett passande dagens ord: 

Om man inte har någonting snällt att säga så gör man bäst i att inte säga någonting alls...


/Lola