Translate

fredag 22 november 2013

Mörker...


Jag hatar verkligen denna (och nästa) månad. Mörker och trist. Älskar ju själva hösten, men tyvärr så kommer ju vintern som en käftsmäll direkt efter. Jag har ju ändå möjlighet att vara ute dagtid, tycker synd om dom stackare som måste sitta inomhus dagtid på sina arbeten och i princip inte få något dagsljus alls. Inte konstigt att folk blir deprimerade....
Och det är vid denna tiden (hela vintern) som man undrar om man gjort rätt yrkesval. Vet ni hur kallt det är att stå i ett ridhus i flera timmar?
Som tur är så kommer ju våren så småningom.

Stressad? Är jag det eller varför är jag så virrig, glömsk och allmänt ofokuserad.. "Alla" säger att det är stress, men borde man inte känna sig stressad då? Just nu så är det bara obehagligt.
Än så länge har jag inte glömt av någon träning, men det kommer väl det också. Gårdagen  var det dubbelpass. Först Tanthoppning på Elvira som på hackamore är en helt annan häst. Hoppar upp sig bättre och tar förhållningarna utan att bli stel i hela kroppen, Mulen är så avslappnad så hon ser ut som en guldfisk *pussmun*. Så i går var hon en "Mixer" mycket bättre än när hon är "Amerikanskt kylskåp"

Sedan dags för A-Barnet att gå ett Ingamay pass, det var första gången jag satt på en häst som "morrade" och grymtade. Oj, vad han var trött, men han försöker i varjefall *trött i bakkärran*
Om man kunde låta bli och "fisrida" mellan träningarna så kanske vi skulle gå framåt fortare....

Den nya sadeln..*gillar*...Sasse kryper inte bakom hand lika mycket nu, tar ett annat stöd i handen.
Jag har också bytt till ett 2-delat tjockt bett. Ni vet såna som man absolut INTE ska ha i munnen om man lyssnar på en del tandläkare. (gått på rakt och tre-delat som jag varvat med innan).
Har lärt mig med åren att hästar är individer och det är bättre att lyssna på hästen vad den "säger", än vad alla så kallade proffs säger.
Finns ju en fin/bra dikt:

Den bästa ridläraren, som ensam och allena är i stånd att bibringa ryttaren känsel, är alltid 
hästen. Outtröttlig  och tålig säger han sin ryttare vad det är för fel denna har gjort.

Helgen som kommer... 
Det blir en intensiv helg, själv kommer jag sitta i sekretariatet hela helgen, plus att jag sitter 
med startlistorna på Equipe.
För en annan som varit med några år så är det barnsligt enkelt nu för tiden. Bara att ladda hem och ladda upp i princip. Annat var det "förr" när allt gjordes för hand. Och när man inför kommande dressyrtävling satt kvällen innan och hade telefontid, då alla ringde för att få sina starttider.....*snacka om telefonkö*

Vi har många starter till helgens tävlingar, skitkul!!! Tror vi ligger på 300 starter just nu.
Som tur är så har vi otroliga funktionärer som ställer upp på sin fritid, folk som bakar till fiket m.m. TACK!

Dom flesta tävlande kommer med ett gott humör, sedan finns det allt ett fåtal som alltid letar fel. Jag tror personligen att dom sällan själva anordnat eller hjälpt till på någon tävling. För då hade dom haft vett på att uppföra sig. 

Vad som i bland glöms är att alla (utom dom inhyrda funktionärerna) arbetar ideellt på sin fritid, lägger kanske en hel helg i hällande ösregn på en framridning, inte så kul att drabbas av ryttare som inte har förståelse för att det ibland blir lite grus i maskineriet så att något strular....
För inte sjutton gör vi medvetet så att det blir galet, men ibland så blir det bara så...
Sånt händer lätt på framförallt hopptävlingar. Jag måste säga att dom (hoppryttarna alltså) är otroligt veliga. Byter klasser/hästar/ryttare, fan vet om dom inte byter kläder mellan klasserna också...
Då kan det vara lätt att man i villervallan råkar sätta någon lite galet. Är väl lika bra att be om ursäkt redan nu, för några missar blir det säkert. Men i det stora hela så kommer det nog gå bra.

Nåt jag måste planera in också är en Grönt Kort kurs, många som frågar. Ska bara hitta en ledig helg...
Och nånstans att vara...just nu så byggs och fixas det lite överallt på klubben.
Tror det är såpass många att jag nog får skriva ut att klubbmedlemmar har förtur till kursen.
Hmmmm...Får prata tyst här hemma så inte Dunken hör vad som är på gång, tror inte han ser fram emot att lastas typ 30 gånger igen. (är ju många praktiska prov och övningar nu för tiden) Och lastning är ur säkerhets synpunkt ganska bra att få prova på riktigt, där man har en så snäll häst så att man också kan visa hur man INTE ska göra.

Nu dags att starta dagen, Sasse säger att han vill ut.................

Dagens ord: Lev som om var dag vore den sista. Förr eller senare får du rätt.

Lola


















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar