Translate

onsdag 7 augusti 2013

Vad i helvete...


Vad i helvete...skrev jag i det inlägget?

Den tanken snurrade en stund i huvudet när "någon" sa: Jag såg att du skrivit om min häst i din blogg...
Ooopss, sa jag, hoppas det var något snällt jag skrev (fast tänkte, Helvete, helvete, vad har jag skrivit nu...),
*bet nervöst på naglarna*

Tydligen hade jag skrivit snällt, så jag kunde snabbt andas ut. Och "någon" var glad över att hästen berömts i positiva ordalag. Och varför skulle jag inte det, är en skitfin häst. Rider den gärna fler gånger.
"Någon" fick rida ADHD-Killen idag, litet hästbyte, alltid nyttigt.
Och det är inte bara jag som INTE orkar sitta på honom när han kommer med rygg. Helvete vad det gungar.
Blev så stolt över min kille när jag sedan fick ett samtal att H*n svävade på moln fortfarande *Big smile*
Ja, man blir glad när man rider honom. (OCH trött)

Om "någon" tycker det är okej att jag skriver namnet i stället för "någon" så får "någon" säga det ;-)...(för kommande inlägg) Vet ju att du läser nu....

Lillkissen....*KÄR* finns det något gulligare än när en kattunge börjar kurra? Knak,knarr-knarr låter det mer som.
Äter som en häst gör han och Angela börjar blänga på mig när jag talar om att vi ska hitta ett hem till honom. Den som får äran att ta honom kommer att granskas väldigt noggrant av mig, Angela och pappa Frank.
Mycket som ska uppfyllas som blivande kattägare där. Bara så ni vet.
Alltså inte bara att ringa och säga: Jag tar honom.

Lillskata, henne har ni inte hört av på länge. Inte jag heller då hon haft fullt upp med sin familj.
Men två dagar i rad har hon varit hemma en snabbis och hälsat på. Barnen är väl utflugna nu så hon har tid att hälsa på.
Bosse Pedofil skriker som vanligt på henne att hon är knäpp som är i närheten av oss. Vilket innebär att hon inte alls söker nära kroppskontakt längre, mer bara kommer och säger hej och kollar så allt är bra. Så jädra skönt att se att jag lyckades få den lilla skatungen att dels klara sig och få ett liv i frihet med sina likasinnade.

Första mötet


mätt och trött

Upptäcktsfärd



Fri som fågeln

Vacker som en dag <3

Karate Kid (när han står på en stolpe, om ni sett filmen...)

Terrorist

"ringbärare"

Lillskata var ju startskottet till att jag började skriva eller blogga rättare sagt. Även om det under lång tid gjordes på Facebook. Ni ville ju ha dagliga uppdateringar på hur det gick med dom två skatorna. Vem den andra skatan är? Ja gissa det ni *ler snett*.

Nu, putsa sadel, så fort ni fått dagens ord: 
Du får bara en resa genom livet, så glöm inte att stanna och lukta på blommorna.

/Lola



6 kommentarer:

  1. Historien med Lillskata och Bosse är helt underbar och du skriver så bra Lola.//Marie T

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :-) Jag har faktiskt rätt kul själv när jag skriver. Blir ju som minnen att läsa senare.

      Radera
  2. Mathias flög nästan ur soffan när jag skrek(skrattandes)det står om mig igen:-))Kul!!!Du får gärna skriva mitt namn inga problem:-))Kirris fick slita ont idag efter att matte fick uppleva en Ferrari fast den hade fyra ben istället...två kliv så var den långsidan över..magiskt.Det är alltid skoj att få höra något positivt om våra fyrbenta vänner:-))Kirris är perfekt för mig men lånar gärna ferrarin igen någon gång om jag får?Ha det bäst så syns vi säkert imorgon:-))Kicki

    SvaraRadera
    Svar
    1. *Skrattar*
      Din häst har betydligt mer ridbarhet är min Ferrari. Och lite lättare för sig i en del sammanhang. Tänk om man kunnat mixa ihop dom två? Då djävlar...

      Radera
  3. Ja tänk om....onödigt att du kastrerade honom tycker jag:-))))Syns imorgon:-))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sasse som hingst....hujedamig...hade gått i sin pappas fotspår.

      Radera