Skakiga ben....

Eller gelében...

Ja det får man efter 3 träningspass på samma dag.
Tanthoppning på morgonen med Elvira Elvisp som skötte sig bra, inte "bästaste mixern" men helt ok.
Dom står ju på stall nu så lite överskottsenergi hade hon lagt sig till med.

Pass två på ADHD-Killen, som INTE laddat klart batterierna riktigt. Fan jag tror han växer igen, Är det verkligen möjligt? Han är ju 7 år nu. I vilket fall som helst så är han trött, så han får gå på halvfart lite.

Fick 20 min paus innan det var dags för pass 3...*sa jag att jag har skakiga ben?*
Denna gången på Kiara, Kickis häst. Som jag glädjande nog blev tillfrågad om jag ville rida och ta hennes pass eftersom hon inte hade barnvakt. JA TACK, sa jag.
Sjukt nyttigt att träna med nya hästar, blev så tydligt att jag har ett kontrollbehov. (JAG??? Nu vet jag inte vad dom talar om..*muttrar*)
Fast det är sant....Bara att erkänna...
Nu kommer jag med en bortförklaring *ler med tungan ute*
Med en ADHD-Kille som jag (tidigare) inte visste/vet var han tänkte ta vägen inunder mig så är man omedvetet på vakt.
Nu har ju Sassenass faktiskt slutat med dom tendenserna, *nästan* men det tar ett tag att lära bort ett invant beteende på ryttaren. Han kan numera titulera sig A-Barn (för det mesta)
Och eftersom Kirran inte har dom trixen för sig så var det en härlig känsla att allt eftersom passet gick kunde jag släppa mer och mer på kontrollen.

Båda hästarna har lite samma "problem" men försöker komma undan på olika sätt. Sasse han drar iväg medans Kiara samlar sig på stället. Får ju säga att det senare försvaret är lite bättre.
I varje fall för mig *ta INTE i tygeln* för att lösa problemet.

Fullständigt genomsvettig, håret såg ut som jag precis kommit ur duschen. Då var det dags att ha lektion (jobba)
Tackar gudarna att det bara var en lektion. Kände mig ganska skakig i benen och i "leverområdet" värkte det rejält. Lätt illamående och nog druckit för lite
Fast det gick bra och eleverna skötte sig super. Tänkte tillbaka till när jag hade dom i början av sin karriär.
När man med hjärtat i halsgropen släppte iväg dom på sin första lättridning....*nerbitna naglar*
Och nu ger man dom order att komma galopperandes på medellinjen. Som det gått framåt :-)

Vi pusslar fortfarande med att flytta runt i grupperna så att det ska bli jämna nivåer på dom. Börjar bli lite ordning på torpet nu. Kul eftersom man får lite nya elever på det sättet. Jag har ju inga nybörjargrupper denna perioden. *Vi får ju inte riskera att skrämma iväg dom med en gång*
Är alltid lite "rörigt" så här i början, både för instruktörer och elever innan man lär känna varandra.


Våran lilla tax Jara är hemma och i princip återställd, massa mediciner och dietmat.
Men vad gör det. Hon är hemma <3

Och en olycka kommer ju aldrig ensam..."Stören" han har lyckats trampa på en sten så sulan knäckts.
Står nu med våtvarmt omslag och tycker jättesynd om sig själv. Fan inte klokt, han har tjock sula på sina hovar så det måste varit en riktigt vass sten som trängt upp.
Fast jag ser det positivt. När Helen ringde och sa att han var halt (samma ben som innan)
så tänkte jag : Nu är det kört. Men när jag såg att det "bara" var en blödning i hoven så andades jag ut lite.

Hoppas hältan släpper så får jag väl sko honom med sula fortsättningsvis för att förhindra fler trasiga hovar.
Annars så får vi lägga bomull på vägen så att "Prinsen på Fjärten" kan gå utan att det gör ont någonstans....

Dagens ord: Kom ihåg igår, tänk på imorgon, men lev idag.

/Lola