Sjukt.....

...LYCKLIG. Jag är "tillbaka"

För snart 8 veckor sedan hände olyckan. Om man läser sjukintyget så såg det då ganska dystert ut....

Kommer ihåg läkaren som sa att ett snabbt scenario troligen var 8 veckor på 2 kryckor, och sedan 1 krycka under en längre period.

Går faktiskt (om jag får säga det själv riktigt bra) men om man går efter hur HK-Gruppen skrattade i dag så var det nog mer Monty Pythons "Silly Walk".... Jag får bjuda på det......

Snart 8 veckor.... och kryckorna är kastade *bortslarvade*, och jag har till och med tränat. Blev inte den "fisridning" jag förutspått, utan nedsittning nästan hela tiden :-) hade en "Dunk" som hade sån mjölksyra i bakbenen så han kroknade före mig.

Var inte ens trött efter träningen, dock lite mör efter gårdagens överprestation på Friskis och Svettis. Inte alltid bra att ha en tävlingsinstinkt. I bland är LAGOM bäst....*Man kan inte lära gamla hundar sitta...*

HK-ridningen ja.... får tårar i ögonen. Kan ni förstå känslan när nån bara tar tag i en och inte vill släppa en.
Hålla handen och vara nära en. Tog en ögonkontakt och bara tittade mig djupt i ögonen....
*Tror hon var lite glad att se mig*
Eller när någon helt plötsligt, när jag frågar: -Ska vi trava nu *****, och hon nickar och skrattar. Där kom tårarna igen. Kan låta löjligt, men dom som var med blev nog lika berörda.

Övriga grupper gick också bra. Allt var liksom som vanligt, några red vilse och några hörde fel....

Jag: DÄMPA GALOPPEN!!!!!
Ryttaren galopperar fortare och fortare......??? Va fan?!
Visade sig att hon tyckte/trodde jag sa "rätta galoppen" med påföljd att hon tryckte ytterskänkeln i sidan på hästen så hon nästan skenade runt.

Vill man ha hög puls utan att anstränga sig så är det ett tips att jobba som ridlärare.....

Som ni förstår så är jag sjukt nöjd med dagen, kommer somna som en klubbad oxe, dock med ett leende på läpparna (om en stund när pulsen lagt sig)

Dagens ord: Var gärna avundsjuk, men aldrig missunnsam.

/Lola