Nervös...

Ja det är jag när det är hoppning på schemat, inte för mig utan när det är dags för mina elever att hoppa.
Har väl alltid viss förhöjd puls när det är "oreda" i vanliga grupper. Men i hoppning är det än mer som kan hända.
Och så ska man stå där och verka helt oberörd när barnen rider an mot hindret....samtidigt som man ska peppa dom att våga.
Sen ska vi inte tala om när det blir "tårta", *avramlingar* att snabbt få upp barnet på hästryggen och försöka övertala h*n att göra om samma övning, samtidigt som man då ska verka oberörd, asch det var väl inget, bara sitt upp nu så kör vi igen....

Hade jag gjort det själv om jag dyngat av?
....ja, troligtvis då det sitter i ryggmärgen. UPP PÅ HÄSTEN IGEN!!!
Men ska man? Inte alla gånger. Jag borde till exempel inte suttit upp efter min och Elviras krasch i ett hinder då vi gick omkull. Jag satt upp och hoppade om banan/övningen utan problem.
Bara en sak....jag har inte ett djävla minne om att jag gjorde det. Sista minnet jag har är *Helvete det här går åt pipan* och nästa minnesbild är när ambulansen står jämte mig. Är nog en stund mellan där.
Slutade med ambulansfärd till Borås, med lite skavanker på kroppen.. och då jag har en rejäl minneslucka fortfarande så var det nog lite omskakat huvud också....
Finns det minsta misstanke om att elevens huvud varit i marken så får dom inte sitta upp igen, men en ond arm eller liknande, ja då får man bita ihop och finna sig att bli uppkastad igen.

Nu gick det "bra" i går, nån tårta blev det dock, med en lite mörbultad ryttare. Sedan höll det på att bli en tårta till när en häst/ryttare höll på att galoppera utanför ridhuset och lilla Kakan mesig som han är höll på att skita ner sig och drog iväg.
Tror vi får sätta nån regel att det bara är skritt som gäller på hela anläggningen såvida man inte är på någon av ridbanorna.
Samtidigt muttrar jag över hur dumt vårt ridhus är, byggt med 3 dörrar med fönster utefter ena långsidan där vägen går, har man en stor häst som jag som ser över så kan han (Är ju naturligtvis ADHD-Killen som reagerar) se bilar svischa förbi, och ljudet ökar också där *dåligt ljudisolerat* .... Med påföljd att man en tusendels sekund senare befinner sig i andra änden av ridhuset. *Bättre fly än illa fäkta* säger A-Barnet. Nu har han väl släppt det lite det där med dörrarna som tur är. Men liiite beredd är han, "det är ju monster som springer förbi på utsidan, klart jag måste vara på min vakt" säger Sassenass

Fast nu kan jag slappna av några veckor tills det är hoppning igen.

Nu ställer jag en öppen fråga till er som har barn, är ni inte det minsta rädda om era barn? Nu syftar jag inte på alla, men blir mörkrädd när en del föräldrar anmäler sina barn till ridskolan och uppger en ridnivå betydligt högre än den som finns på sitt barn. Vet ni inte att det kan bli farligt? Är väl okunskap hos föräldrarna som själva inte rider och tycker att "Det kan väl inte vara så svårt, man sitter ju bara där och gungar med"
Föräldern säger: H*n kan rida i alla gångarter och har hoppat.... Bra tänker jag och sätter in den nya eleven i en "passande" grupp. Nu testar vi ju alltid av dom nya, så några större grejer händer inte. Det blir mest kaos på såna lektioner eftersom det ofta stoppar upp i övningarna då den nya eleven har fullt upp med att komma på hur man håller i tyglarna. Och det visar sig efter lite utfrågning att den nya eleven travat en gång några meter (med ledare) och höll då på att ramla av...

Så om du som läser har ett barn som du vill ska börja rida. Det är alltid bättre att börja i en låg nivå för att sedan snabbt bli uppflyttad till en högre grupp (och få känna sig duktig), än att överdriva sitt barns ridkunskaper så h*n hamnar i en för svår grupp och sedan får gå ner några nivåer. Hur känns det för barnet tror ni? Kan ju inte vara bra för självkänslan....

För det är som så att även om man ridit hemma/har egen häst till och med. så är det många nya faktorer som tillkommer, man är nervös, nya hästar, man ska helt plötsligt kunna hålla avstånd, sen står det en "arg tant" *Läs Lola* i mitten och gormar och pratar massa konstigt....
Hon pratar om nån innerskänkel (vilket ben är inner tänker den stackars eleven då) Och att vi ska ställa hästen i hörnen...vadå ställa? Ska vi inte rida?
Sen säger hon "stanna på volterna" och när man stannar hästen så får man skäll för att man står still???
Och hon säger att man ska få hästen att gå på tygeln. När hon stunden innan i stallet skällt på en för att tygeln hängt på marken så att hästen kunde trampa på den. Hur ska hon ha det?

Ja, det blir mycket nytt när man hoppar in i grupper som redan är igång, så det kanske ändå är bättre att börja om från början så man kommer in i rutiner.

Denna gången blev det ett ridskoleinlägg, nu ska jag ta en snabbfunderar på om jag ska rida före Pay`n jumpen eller efter..

Dagens ord får vi inte glömma: Den som oroar sig i förväg får lida två gånger.