Eldsprutande Drake

En Eldsprutande Drake var hon i går...

Jaha, nu ska hon skriva om sig själv tänker ni nog....

Men så är det inte, jag är och förblir en skata, även om det finns dom som säkert tycker jag är en jädrans drake ibland med.
Men nu gäller det Elvira, Elvispen, Världens bästa Mixer, Det Amerikanska kylskåpet...
*kärt barn har många namn*
Drake är namnet hon har när det är brunst inblandad (bara att kolla tidpunkten i bloggen när vi befann oss bland träden för att inse att vi följer en brunstcykel). Som i går.....

Hon blir verkligen rabiat, bara får för sig något. Som det där att bara skritta rakt fram. Det är omöjligt, sist var vi ju inne bland träden och for. Denna gången i ridhuset. Det värsta är väl att hon skrämmer slaget på dom stackars hästar som är på plats samtidigt. Känner mig som en kula i ett flipperspel som far omkring mellan väggarna. TILT-funktionen är ju redan inkopplad eller har hängt sig kanske är ett bättre ordval.

Sedan "går hon igång" på både mig och A-Barnet, beter sig som hon vore en hingst, skriker och stampar.
Funderar på om man skulle göra henne konstgjort dräktig (man sätter in en glaskula i livmodern för att lura "den" att det är ett foster där)
Fast man hinner glömma mellan varven och nu närmar sig vinter så lite lugnare lär det ju bli. Sen behöver hon nog en tur till kiropraktorn. Hände "nått" sista hoppningen som gör att det känns att det är dags igen.

Jag har väl inte gjort något säger hon med oskyldig blick.... Inte lätt när hormonerna spökar. 

Elvira är en Ängel faktiskt. Trot om ni vill.

A-Barnet han joggades i dag, kändes fin. Ingen PMS eller liknande där inte. Alltid glad. Lite höstbusig däremot, skitkul att rida ute i paddocken tycker han och poppar iväg som ett pop corn ibland. Kunde liksom inte låta bli.... Man vet när det är på G.... rundare och rundare i ryggen...och sen *POP I VÄG*

Ordinarie tankehopp. Ni är vana nu ;-)
Det där med att blogga, att skriva om sig själv eller andra. Det är en djävla balansgång. Man får alltid tänka på hur den/det man skriver om kan uppfattas/tolkas/missuppfattas.
Ah, ni fattar vad jag menar va? I bland kan inte fingrarna översätta vad hjärnan vill säga.

Man är alltid sig själv närmast och skriver utifrån sig själv, men bara för att jag skriver/tycker något. Betyder det att omvärlden tycker på samma sätt? Nej, inte så säkert. Och är det "sant" det jag skriver då? Ja, i min värld kanske, men inte nödvändigtvis i din värld.
I bland så är man väl helt enkelt lite av en martyr och skyller det mesta på andra och tycker synd om sig själv, utan att inse att man kanske själv är den man skulle skylla/skälla på.

Och är det okej att skriva vad som helst? Har ju haft detta uppe innan. Får man/bör man/ska man "hänga ut" folk på nätet? Där det antingen skrivs fullt ut vem man syftar på eller så måste man vara komplett idiot om man inte förstår vem som det syftas på. Pratas ju mycket om nätmobbing...*bidra inte till det*
Kan mitt inlägg såra någon? Då kanske jag inte ska skriva det inlägget!

Nä nog om djupa tankar nu, tänkte faktisk slänga mig i soffan och inte göra ett skit! Trött som bara den.

Så här kommer dagen lilla ord:
Människan har en förmåga att använda förstoringsglas för att se andras fel och brister. 
I stället för att använda en spegel för att upptäcka sina egna

/Lola