Ja, det fick jag av allt skrattande på tanthoppningen.
Bytte till ett hackamore (bettlöst träns) för att se om Elvira trivdes bättre med det.
Hennes reaktion var helt klart lite oväntad, huvudet i marken som en spårhund. Ock jag krasslig sedan innan, skrattade så all kraft försvann. Bara satt där och guppade runt.
Som tur var så fastnade lite på film i varjefall
http://www.youtube.com/watch?v=1pz1kY4CmiI&feature=youtu.be
Min tidigare oro att hennes ovilja att söka sig ner är nog inte i första hand ryggen, utan att hon inte vill acceptera bettet. Och oavsett varför så ger det problem i längden. *spänd häst*
Kiropraktorn på måndag som får lösa alla knutar, så får hon väl gå på hack sedan. Och sen så, då jäklar!!!
Hon har alltid varit svår med bettet, detta sedan en hästtandläkare lyckats fixa två!!! fistelgångar med kvarsittande rötter i munnen på henne. Jösses vad ont hon måste haft. Klart det sitter kvar i huvudet.
SISU-Katten
Helen jagar lärgrupper uppe på läktaren, och får god hjälp av vår (vems är den?) upphittade katt. Helt klart är att katten trivs att bo på läktaren. Mat får hon i stallet även om dom andra katterna är rejält sura. Men dom verkar ha en kompromiss. Om hon håller sig på läktaren så är det relativt lugnt med kattslagsmål....
I dag Ingamayträning, borde väl egentligen inte eftersom jag inte är helt hundra, men gör det ändå. Får väl ta det lite lugnt bara....*nån som hört den förut?*
Avslutar med dagens ord:
En päls kan endast kallas äkta när den sitter på den rätta och ursprungliga ägaren.
/Lola
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar