Mobiltelefon

Alltid nåbar?

Tänk, det är inte så himla längesedan som det inte fanns mobiltelefoner. Enda sättet att få tag på någon var att ringa på hemtelefonen (vem har sådan nu för tiden) och hoppas att personen var inne....
Och nu.....hela livet kretsar kring mobilen för folk, den är med överallt.
Så också här. Därför infann sig paniken när jag på senaste uteritten på Elvira fick se min mobil dimpa i backen. Tyvärr på grus och med glaset neråt :-(
Kollade lite vad det skulle kosta att laga den, 1800 skulle det gå på. På en telefon som är 1 och ett halvt år gammal och som ny kostar 3100.... Inte aktuellt att laga alltså.

Då kom nästa fråga....vad skulle jag ha för mobil då? En likadan (Samsung s3) eller nåt annat?
Har provat dom flesta modeller genom åren men verkar ha fastnat för Samsung. Så det slutade med att en sån inhandlades igen. En s4 blev det denna gången.
Dyrare ja visst, men vet att jag skulle gräma mig längre fram om jag tog en s3 igen.

En stor fördel är att denna är röststyrd (var den gamla också till viss del) men denna har dom utvecklat ännu mer.
Jag som gärna rider till musik, och som lika snabbt tröttnar på "den" låten som spelas har fått stanna och plocka upp telefonen, ta av mig svettiga handskar för att byta låt, stoppa ner telefonen i fickan, försöka kränga på sig dom svettiga handskarna....för att en minut senare inse att jag inte ville rida till den låten heller... *samma procedur*.
Nu säger jag bara "NEXT" så byter den *tummen upp*
Var även imponerad av dom olika kameraegenskaperna. Fotar och filmar ju ganska mycket. *bilder kommer så småningom*

Annars så är det där med mobiler ibland lite irriterande, folk förväntar sig att man ska svara jämt. Och nån stans på vägen så försvann hyffset. För vem skulle för 20 år sedan komma på tanken att ringa någon man inte känner sent en lördagskväll, för att ställa frågor om till exempel ett barn som ska börja rida eller liknande? Nu har ju jag sen lång tid tillbaka gjort som så att jag lägger ifrån mig telefonen, så slipper jag reta mig på det. Problemet är ju att dom jag känner inte heller kan nå mig.

Är heller ingen sms-människa. Bara att konstatera, mina tummar är för stora.... sitter hellre vid datorn och mailar än skickar sms. Detta kan också resultera i att folk tycker jag är "kort i tonen"??? när jag svarar på sms. Då mitt svar på en lång roman kan vara  "OK"

Får ganska många sms vad det gäller ridskolan. Så risken är även ganska stor att mina privata ramlar mellan stolarna *svarar sen = Lola har glömt lika fort*
Vad jag menar är att ett skickat sms inte alltid blir läst, vilket kan bli galet om det innehåller en fråga om att ta in någons hästar eller liknande....

Blev lite extrajobb i går då chefen var sjuk så jag och Åse fick hoppa in och dela på lektionerna.
Gick väl ganska bra. Dom blev trimmade på marken (hoppspecialerna) och fick jobba med skolorna.
I bland verkar dock en del inte förstå att man inte alltid behöver hoppa hinder för att rida i en hoppspecial.
Mycket på marken som behöver jobbas på, hindren är ju bara små etapper på en lång bana....
En grupp fick en lektion i arbete på töm (teori), nyttigt även det. Framförallt skönt för hästen.

Nä, nu får jag sätta igång med dagens bestyr.
Dagens ord: Det är inte din personlighet som skapar dina handlingar, utan det är dina handlingar som skapar din personlighet.

/Lola