..som kör vilse i Fritsla.
Lite skönt att höra att det är fler än jag som lyckas köra vilse i samhällen som är så små att om man blinkar långsamt har man missat "Välkommen" skylten och "hejdå" skylten.
Lite av en bedrift faktiskt ;-)
Kom dock fram till slut. Var och kollade på Fritsla ryttarförenings hopptävling, tanken var att jag skulle hejat på våra ridskolehästar (med medföljande ryttare).
Tyvärr så var jag tvungen att åka, hade insläppet på klubben. Men infon jag fått var att det var två nöjda ryttare. Har även kvällsfodringen i kväll....
Och installade behöver INTE vara oroliga. Jag gör bara ett misstag en gång. Misstaget (ett oförlåtligt sådant) var att i onsdags när jag kvällsfodrade (jag fodrar alltid privathästarna själv, och eleverna brukar fodra ridskolehästarna) så blev det så fel :-( Alla på logen hade fått och jag pratade med chefen som sa att han gett sina där nere, vad min förvirrade hjärna valde att tolka det som var -Jag har gett dom där nere...
Med påföljd att en häst inte fick sitt kvälls hö *skäms som en hund* Jag dubbelkollade inte ens, vilket jag alltid gör annars. I kväll ska dock samtliga få sin mat och även en liten muta till tidigare glömd häst. (om det är ok för matte?)
In loving memorian
I går var det 3 år sedan Gammelmannen gick bort, så saknad. Han somnade in på betet efter cirka en timma efter betessläppet. Inte ett grässtrå var rört runt honom utan han hade hade dött knall och fall.
Men han dog i toppkondition och lyckligare än någonsin. Han hade ju Dunken hos sig.(Dunken hade en jobbig period efter Nisses bortgång)
"Fotomodell"
Nej, svansen är inte kuperad.
Varit hos tandläkaren
Några filmer...
Nisse i början av filmen...
Han kom till oss när han var 15 år, skulle bara ridas till och säljas var tanken. Men detta vrak som kom till oss lovade jag snabbt att han inte skulle behöva flytta mer. 470 kg vägde han när han kom, inte en muskel och mager som en skrika. Han hade fri tillgång på mat, men ingen aptit (om nu nån tror att han var misskött innan). Flera av hans tidigare ägare som jag tog kontakt med sa: -Han har "alltid" sett ut sån, och kinkig med maten är han med, alla andra hästar måste in innan han kommer i hagen m.m
Första tiden reds han konstant med ländtäcke, ville inte att folk skulle se hur han såg ut.
Han var en gammal hopphäst som bytt ägare många gånger, han räckte väl inte hela vägen eller nått, han gjorde också en karriär som voltigehäst....
Hmmm, ska ju tala om att jag ALDRIG skulle "voltigat" på den hästen när "glimten i ögat" kom tillbaka.
När han kom gjorde han allt du bad honom om, men han var inte där om ni förstår vad jag menar, avstängd liksom.
Aptiten kom (och det med råge när vi började fodra med Pavo slobber mash.) Trot eller ej, men sista året fick vi dra ner på maten. Han vägdes igen efter några år hos oss 700+kg stod vågen på då...
Och allt eftersom tiden gick, (han och Dunken blev som ler och långhalm) så kom det fram en annan häst.
En häst med så mycket bus i blicken, älskade livet och att tävla var det bästa han visste. Gillade att stila och visa upp sig. Detta gjorde väl att vi inte plockade så enormt många rosetter. Bytesserier i galopp är jättebra i vissa program, men kanske inte i just det vi skulle rida, eller en bockserie på diagonalen....*tror inte det programmet är uppfunnet än*
Det var en häst som kunde få mig att få lite darriga ben, dom som såg hans upptåg förstår säkert. Jösses vad han kunde hoppa iväg, smidig som en vessla och han var stor innan och när man skjuter rätt upp så var vi säkert 3 meter upp i luften, så kändes det i varje fall.
Kommer ihåg när han i kort samlad galopp på tvären tog sig från punkt A till punkt B. Punkt A var i en hage/parkering för privatbilar på Bollebygds ridklubb, punkt B var parkeringen med hästsläp (Där Kaggen stod i transporten, ni ser han pajar alltid för andra den hästen) mellan punkterna var det bilar, folk, hundar, halt gräs och sedan hal asfalt ovanpå satt en tjej en tvärhand hög ungefär dock med ett stort leende på läpparna) Samma tjej som på SISU bilden, fast där är det från en annan tävling (kortet är taget precis efter ett bus på banan. Så ska det se ut, inga sura miner för att programmet gick åt pipan utan glada och lyckliga.
Samma tjej än en gång red KM på honom och programmet startade med idel 8:or tills Nisse helt plötsligt kom på att han ville göra ett eget program. Nu var väl inte domaren så imponerad utan poängen föll raskt till ettor och nollor... Men lika kul hade dom den gången.
Som tur är så har jag ju våra andra hästar, men en häst som efter att varit avstängd mentalt släpper in en i sitt liv, dom hästarna får en extra plats i hjärtat <3
Dagens ord: Om man retar upp sig på saker som är små, så är man väl inte större än så.
/Lola
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar